Aftonbladet – 13 juni 1850, sida 4

I utan skola de i stället välja en af våra när maste arfvingar till sin herre. ) Den tredje handlingen innefattar en förkla ring af konung Fredrik VI, af den 28 Maj 183 I vid införande af lagen om serskilda provinci lalständer för Holstein och för Slesvig och ly Ider så: I Genom de åtskilda ständerförsamlingarne bli JE värt Schlesw:ig-Holsteinska ridderskaps social förbindelse, för hvilken samma föreskrifter som hit Ttills och förnämligast resolutionen af den 27 Jun 14732 fortfara att vara gällande, ingenting förän dradt, äfvenså litet som i de öfriga förhållande: som förbinda våra hertigdömen Schleswig oc I Holstein med hvarandra.n I) Den fjerde handlingen är en af den kunglig Ikommissarien af:ifven förklaring till Siesvig iska ständerförsamlingen af den 20 Decembe 11840, å konung Christian den VII:s vägnar -Iså lydande: På hans majesät Konungens befallning får jag här I wed föroya den redan förut afgifna förklaring: at hans majestät vill upprätthålla de statsrättlig I grunder, på hvilka hertigdömet Schleswigs sj l ständighel hvilar, äfvensom dess hillillsvarand förbindelse med hertigdömet Holstein. I Den femte bandlingen är följande utdrag a det bekanta öppna brefvet af den 8 Juli 1846 Särskildt vilja vi för våra trogna undersåtare bertigdömet Schleswig härmed bafva förklarat, at Idet ingalunda är vår ofsigt, att genom detta vår öppna bref på något sätt inskränka detta hertig dömes sjelfständighet, sådan den af oss allt hitill varit erkänd, ej heller att företagu någon slag förändring i de öfriga förhållanden, som nu jör Ibinda detsamma med hertigdömet Holstein. I Den sjette bandiingen är en förklaring lika Iledes af Christian den VIII, af den 18 Sep tember 1846 beträffande nyssnämnde öppn bref och lyder så: Vi förklara att det ingalunda kunnat vara vå Jafsigt, a:t genom detta öppna bref förnärma vär hertigdömens eller någotdera hertigdömets röttighe ter; tvertom hafva vi försäkrat hertigdömet Schles wig, alt det skall såsom hittills förblifva förenad med hertigdömet Holstein, hvaraf följer att hertig dömet Holstein rcke heller kan komma att skilja från bertigdömet Schleswig. Den sjunde och sista åberopade handlinger från davska konungarnas sida är följande förklaring af den nu regerande konungen Fredrik den VII af den 28 Januari 1848: Genom denna ständerförfattning, som vi af fr landsherrlig maktfullkomlighet vilja utfärda, skall de allmänna lagarna af den 28 Maj 4831 och för: ordningarna af den 15 Maj 1834, rörande de i vår konupgarike och i våra hertigdömen Schleswig och Holstein införda provincialständer, äfvensom i den bestående förbindelsen mellan dessa hertigdömen, ingen förändring ske.n j j Sedan man genomläst innebållet af dessa handlingar, torde det befinnas, såsom vi redan vid något föregående tillfälle anmärkt, att de egentligen icke hafva något att göra med frågan om Darmarks urgamla historiska anspråk på Slesvigska området eller med nationalitetsfrågan öfverhufvud. Det låter sig ganska väl antagas, att Slesvigs införlifvande med Danmark är för danska nationen en fråga af den högsta betydenbet för dess framtid och för hvars realiserande danskarne kunna hafva skäl att uppbjuda alla sina krafter, äfvensom de öfriga Skandinaviska folken måste känna en naturlig sympati för Danmark i dessa hänseenden. Vi hafve här blott velat gifva en i möjligaste måtto sammanträngd och lättfattlig framställning af det Slesvigholsteiuska partiets åberopade skäl för sitt postulat, och hvad detta postulat i sjelfva verket utgör. De säga newmligen att deras fordran är icke någon annan, än att förbindelsen mellan Slesvig och Holstein skall få förblifva sådan som de förmena densamma vara grundlagd geno:n den första här upptagna handlingen, 1460 års bref, och hvilket de anse bekräftadt genom de sednare försäkringarna och förklaringarna. På danska sidan invändes — och detta utgör utan tvifvel en vigtig del af tvistefrågan — att 1460 års bref är ett först under de sednare 20 åren ur archiverna uppgräfdt dokument, som saknar sin tillämplighet sedan 1680 års kongelov och 1720 års traktat tillkommit, emedan de påstå, att efter den tiden de danska konungarne haft full suveränitet och envälde äfven öfver Slesvig och förstberörde bref under en lång följd af år aldrig kommit i fråga. Härpå svarar åter Slesvigholsteinismen, att om äfven så vore, så begära de likväl att få bålla sig till de sednaste trenne konungarnas Fredrik den VI:s, Christian den VII:s och Fredrik den VII:s försäkringar att lemna förhåliandet mellan Slesvig och Holstein orubbadt, samt att partiets fordran icke är annan än att förhållanderna måtte få i afseende på oftanämde samband återställas till hvad de voro före dekretet i Mars 1848, hvilket de betrakta såsom en statskupp. Egentligen ser man således, att de anspråk på hvilka de båda olika åsigterna stödja sig, kunna liknas vid tvänne parallella linier hvilka icke råkas, då det ena partiet åberopar skriftliga försäkringar, det andra åter säger, att dessas betydelse dels motväges af traktater mellan de Europeiska makterna, dels måste öfvervägas af urgammal bistorisk rätt eller af nödvändighetens lag samt således underkänner alla sådana löften såsom varande af noll och intet värde. Båda partierna kunna här bafva rätt hvar TT nr ket. och den lilla, bastanta figuren — Vid Gr