Aftonbladet – 13 juni 1850, sida 4

Vid Gud, sade ryttmästaren, comtessan sköter sin häst så väl och så säkert, som sjelfva Pauline Cuzent. Eller hur, bästa grefve? Jag har ofta ridit i kapp med min bror, och öfning fulländar konsten,, svarade Wanda glädtigt. Ack, er broder är en förträfflig soldat, jag känner honom. ;Han är en herrlig menniska, ehuru vi i många saker äro af olika åsigt. — Comtessan är liberal, har jag hört, anmärkte borgargrefven. Säg heldre human.n Det vilja vi väl alla vara, min .nådiga. Men hvem som helst bar icke mod dertill. Tiden fordrar stora offer, men egoismen är mäktig i oss. Han är den argaste fiende, som vI ha att bekämpa. xSå tänker jag ock, comtessa. Vi adliga böra icke afsöndra oss. Vi måste göra gemensam sak med de bättre af borgerskapet. Hvarje stånd skall lefva i endrögt med det andra och utöfva rättvisa. Sådan är, väl också eder åigt. ; r 8 Jag vill icke hafva någon ståndsskillnad alls, sade Wanda. Ni går för långt, min nådiga: säkert menar ni icke beller allvär. Vill ni uppofffa alla bördens och rangens företräden för en chimer? . Ni y herr grefve, kallar det för chimer, hvilket jag anser för det högsta, Alla menniskor äro utrustade med lika rättigheter. 4 Förlåt, min: fröken, så länge de lefva i naturtillståndet. Men detta är längesedan öfvervunnet. Historien har ock sin rätt. Ståndsskilnaden har så småningom historiskt utbildat: sig hos hvarje folk och vi kuönha icke förstöra eller åsidosätia det som naturenligt utvecklat sig.) Historien är en fortfarande process. Vi se inrättningar uppstå och förgås. Såsom naturen är den oupphörligen sysselsatt med att skapa och förstöra. Intet står fast; allt är liksom flytande. Men hvarje epok visar sin stora, ledande id6, I medeltiden var adel och ridderskap det härligaste i verlden; efter reformationen blef tyngdpunkten förlagd hos borgerskapet och stadsväsendet. Under sednaste tiden framträder det fjerde ståndet, proletariatet, och synes icke allenast fordra sin rätt, utan afven lösa en uppgift, förverkliga en id, som endast dunkelt och instinktmässigt hvilar i dess inre., Ni uppfattar endast mensklighetens ideala sida; om