Aftonbladet – 13 juni 1850, sida 3

Baptisten Nilssons religionsmål. Vi meddela här den underdåniga besvärsskrift, som baptisten Nilsson ingifvit till Högsta Domstolen, i anledning af det utslag, hvarigenom Götha Hofrätt dömt honom ull landsflykt, för utspridandet af villomeningar, som strida mot den rena evangeliska läran. Stormäkligste allernådigste Konung! Hos Eder Kopgl. Maj:t vågar undertecknad i djupaste underdånighet söka nådig ändring i den dom, Eters Kongl. Maj:ts Götba hofrätt den 26 April detta år öfver mig afsagt. Jag bönfaller avt inför Eders Kongl. Mösj:ts thron få framställa hela den sak, som nu kommer under Eders Kong!. Maj:ts eget upplysta och nådiga skärskådande: Jag nödgas först och förnämligast anmärka, att jag i sjelfva verket blifvit lagförd och dömd utan att hafva pjutit den förmon som dock lsgen tiller känner hvarje svensk undersåte enligt Kongl. Mesj:is stadga och påbud af den 20 Mars 4735. Hvarken pastor vid Gustavi demkyrkoförsemling i Götheborg eller dess komminister, hafva nemligen före mininkallelse för konsistorium den 4 Ju!i 1249 besökt mig, kallat mig till sig, eller semtalat med mig öfver de punkter, i hvilka man beskyller mig vara villfarande. Jag har aldrig vägrat att emottaga rättelse i fall jag är villfarande, utan tvärtom är det mitt innerligaste hjertas önskan, ait genom Guds ord blifva tillrättaförd. Ett enda samtal har förunnvats mig med doktorn och biskopen A. Bruhn, cch ett annat med doktor Beckman; men dessa samtal höllos för flere år tillbaka, och innan jag kommit till mina nu varande åsigter af christendomen. Samtalet med br biskopen rörde endast och uteslutande min verksamhet såsom kolportör af biblar, och hr biskopen täcktes: då i allmänhet yttra sitt bifall till mitt bemödande att befrämja det christliga troslifvet. Hr doktor Beckman talade med mig endast en fjerdedels timma, och ehuru ban icke i allo ansåg min verksamhet nödvändig, fann jag i bans ord intet ogillande af sjelfva min Jära och min öfvertygelse. Jag kunde iotet finna hvarken af hr biskopens eller hr doktorns yttrenden, att någondera ansäg mig Villfarande i lären eller ville tillrättavisa mig. J3g blef flere år efter dessa samtsl, kallad inför konsistorium, dervid jag med ens befann mig acklsgad såsom irrlärare. Man yrkade att jeg, en enfaldig christen, som sökt och trott mig finna min själs enda och dock tillförlitliga ljus i Guds eget ord, skulle vara beredd att svara de lärda och kögt upplysta bkerrarna, och då jag redligt framställde min öfvertygelse, utan att den ef de för mig icke begripliga skäl, hvilka jag icke kunde igenfinza i Guds ord, vederlades, tog man sin tillflykt genast till hotelser med lagens straff och mnäpst. Sedan konsistorieförhöret har en sf domkyrkoförsamlingens presterskap. Pastor Johanson, tvenne gånger besökt mig; men ingendera gången har hr pastorn velet inlåta sig med mig i samtal öfver religionen, ehuru jag båda gångerna begärde det, utan den ena gången yrkade han att få veta hvilka af domkyrkoörsamlicgen som delade mina åsigter af Christi lärs; och den andra gången