Aftonbladet – 13 juni 1850, sida 3

rigt ogillat att Borg ,infört theologien på vetenskapernas gebiet, och dels funnit föredraget alltför Mlärdt för samlingen, äfvensom Göthrek trodde att en orthodox skulle funnit sig särdeles förargad öfver föredrage!s innehållp. Den märkligaste företeelsen under vittnesförhören lemnar emellertid förre studeranden Johan Petter Svenssons, vittnesmål. Man erinrar sig att då saken först kom å bane eller vid första förhöret fick ingen referent slippa in i polisen; men dagen derpå stodo alla anklagelsefrågorna aftryckta i Morgonbladet jemte en berättelse om seken, hvaraf mängden slöt dertill, att Johan Petter Svensson ifrån början hade varit initierad i det hela. Emellertid befinnes det nu af protokollet, att Joban Petter icke synes bland de ifrån början kallade. Det var i anledning af doktor Ellmins uppgift, att förre studeranden Johan Petter Svensson skall varit närvarande vid omförmälde sammankomst, som vederbörande polisbetjente tillsades att genast inkalla bemälde Svensson,. Lyckligtvis var han nu också ögonblickligen till hands. Johan Petters framställning är för öfrigt intressant att följa allt igenom. Han berättar först att han varit i doktor Ellmins sällskap, och hade naturligtvis haft sin plats lika med doktorn nära dörren, emedan de talats vid under tiden. Förhållandet med honom tyckes således hafva bordt vara detsamma som med Ellmin, nemligen att han ej bordt kunna vuppfatta mer än några af ämnenap. Också finner man till en början Svensson uppgilva, att Ellmin under föredragets fortgång fåstat hans uppmärksamhet derpå, att Borg , velat sätta förnuftet öfver allt annat,, hvarjemte Svensson för egen del förmälde sig hafva uppfattat de uttryck af Borg, att ,Gud och menniskan stodo med hvarandra i sammanhangv samt att skapelsehistorien vore en mythy. Härtill tyckes Svenssons uppfattning således i förstone hafva inskränkt sig, men nu effordradess honom, enligt protokollet, upplysning i afseende på de frågor som förut blifvit framställde till besvarande af hr Borg; och dervid befann .sig oförmodadt, att hans hörselorganer, oaktadt afståndet och konversationen undertiden med doktor Ellmin, varit ganska skarpa, och ait han måste hafva i ordets egentliga bemärkelse lyssnat till föredraget med den mest spända uppmärksamhet. Ty, mirabile dictu! ban var nu kropp att till punkt och pricka uttala sig specielt öfver Borgs yttranden i afseende på alla femton frågorna, och fann yttrandena hafva fallit i de flesta så som frågorna upptogo, samt gjorde blott i ett par fall obetydliga förändringar i ordalagen, son likväl ej göra någon väsendtlig förändring i meningen. Protokollets tryckning är ännu ej slutad i Dagbladet, och vi torde följaktligen äfven återkomma till ämnet. Emellertid bar det före. gående gifvit vid handen ett problem som väl omständigheten fordrar att på något sätt lösa, nemligen hvarifrån de på förhand uppsatta frågorna erhållits. Vi hafva icke hört hr stadsfiskalen de Berg omtalas såsom clairvoyant, ej heller kunna dessa frågor hafva ned fallit såsom ett manna från himlen på poliskammarens bord, just i det behöfliga ögonblicket, så vida man ej skulle få anse någon sådan händelse åsyftad med hr poismästaren Bergmens förut omtalade yttrande, att lika stora underverk ske nu för tiden som fordom. Det blir väl således i allt fall, och buru litet utrymme man i närvarande andaktsperiod vill gifva åt förnuftet, nödvändigt stt antaga det berörde angifvelsefrågor blifvit dikterade af någor vid sammankomsten närvarande menniska, som lupit dermed till stadsfiskelen, eller också på hans eller polismästarens anmodan uppsatt dem såsom ledning för förhöret. Antingen måste nu denne angifvare vara någon af de vid tillfället afhörde eller någon annan. År den någon af de afhörde, t. ex. Johan Petter, hvartill man har mycken anledning sluta af sammanträffandet mellan hans berättelse och frågornas innehåll, så kan han naturligtvis ej vara vittnesgill. Ar det åter någon annan, så vore det en försummelse af hr polismästaren, att ej ålägga stad-fiskalen uppgifva hvem som lemnat honom frågorna, emedan en sådan persom naturligtvis borde höras. Det är alltid skäl, äfven i saker som man äflas att draga under politiken, att iakttaga så mycken oväld som möjligt, och man bör aldrig glömma, att ingenting kan sätta de maktegande i en falskare position, än om folket får skäl att misstänka, att den myndighet, som är tillsatt för tillsynen öfver yttre ordning och gatufred, samt till skydd emot angrepp å person och egendom, begagnas såsom politiskt verktyg. Det är just detta missförhållande som varit och ännu tyckes vara många andra regeringars förbannelse. Baptisten Nilssons religionsmål. Vi meddela här den underdånioga hecsvärs