Aftonbladet – 13 juni 1850, sida 3

rr: nr Rn hafva af obekant orsak med särdeles förkärlek lagt beslag på skräddare, då man i protokollet. iblaprd 48 inkallade personer räknar elfva af detta yrke. Fångsten häraf blef likväl ganska mager, såsom man finner af följande sammandrag. Sålunda hade skräddarmästaren Möller icke gifvit så akt på hr Borgs föredrag att han kunde derför i någen mån redogöran; skräddarmästaren Åkerstedt hade ej varit inne i rummet; skräddargesällen Molin hade ej cons. varil med på sammankomsten; skräddargesällen Löfstedt hade haft befattning med inträdesbil-) jetternas emottagning, men bade dock hört Borg yttra, att Christus voreen Gudamenniska, samt)! att läran om Christi himmelsfärd vore helt och): hållet otrolig, enär den ej af förnuftet kunde uppfattas; skräddargesällen Hajberg hade väl! varit med på sammankomsten, men tidtals af-; lägsnat sig ur rummet, och kunde ej redogöra för föredraget; skräddargesillen Granberg hade , väl varit tillstädes och hört tal vara om re-l ligionen, men visle ej ens om Borg hållit föredraget; skräddarmästaren Högberg hade under föredraget varit i ett annat rum; skräd-, dargesällen Bergqvist hade uppehållit sig i det så kallade serveringsrummet, under föredraget, . och först fått kunskap derom genom tidningen ; R:form; skräddargesällen Lundberg hade väl I varit närvarande, men ej kunnat af Borgs fö-! redrsg uppfatta annat, än att det handlat om relisionen; skräddargesällen Stolbin likaså. En-.: dast skräddarmästaren Stollbin h3de något mera: att upplysa, nemligen att, enligt hvad han ville erinra sig, Borg sagt, att Christus lyckats bättre än andre, som, med begagnandet ; af löftet om Messias ankomst, sökt förskaffa!. sig verldslig makt och anseende, enär han varit utrustad med större kunskaper än de som förut predikat läran om Messias,, hvarjemte i I l Id Stollbin ej ansett föredraget instämmande hvarken med Stollbivs egna åsigter eler säll-( skapets tendens, Bland öfrige vittnen ville guldsmedsgesällen Hasselqvist, som i öfrigt ejis kunde minnas föredraget nog, för att kunna ll redogöra derför, dock minnas att Borg börjat , med reflexioner öfver Mosaiska trosbekännelsen, ur hvilken christendomen skulle vara utgången, samt kallat Christus tn stor och ädel ) man; att talaren äfven framhållit Christi un-, derve:rk och stora förtjenster, men att vittnet för öfrigt hade ansett föredraget ej lämpligt, och äfven uttalat denna tanka till några af sina s tekanta. C Något utförligare var hr med. doktorn El-h min. Af skäl som längre ned visa sig, böre vi!t återgifva ordalagen i polisprotokollet hvad hans c berättelse angår. — Hr El!min berättade nem-c ligen, 1 S j Å : : l s s v E 1 S 1 t s 1 fr f att han i sällskap med förre studeranden Svenson innevarit i d-t rum, der Borg hållit sitt if ågakomne föredrag, dock endast någon stund, så att Ellimioa icke kommit att ahöra föredraget i dess helhet och således endast uppfattat några af de ämnen, som under hans pärvaro blifvit afhandlade, enär Elimin hsft sia plats på afstård från Borg nära: dörren till rummet, i följd hvar f E:lmin ej eller ens siti Borg, ehuru jan af andre närvarande personer erfarit, aw det var denne som talade; och hade Elimin ej eller bibehåliiv i minnet mycket af hv2d han åhört; dock anmärkte pu Elimin ätt före-l draget i allmärhet ej hos honom väckt, sisom han utiry:kte sig, ;sympstio, hvilken isigt äfven delats af flere persozer. Efter denna förklaring, lagd till alla de föregående, hvaraf icke den ringaste skymt förekommit till styrka för en så rubiicerad anklagelse som den förutnämnda, att någon hädelse emot Gud blifvit yttrad, men väl blifvit upplyst att Borg föredragit rationalistiska åsigter angående religionen, hvilka i synnerhet vid ett sådant tillfälle måste förekomma opassande, dock utan att något vanvördeligt, fräckt eller gäckande i tonen dervid förekommit; — efter dessa redan vunna upplysningar, säga vi, skulle utan tvifvel en domare i allmänhet ansett det bä-ta vara, att gifva fiskalen, om nemligen denne icke blott utgjorde en skylt för hela spektaklet, en allvarsam föreställning öfver hans fjesk att löpa i ogjordt väder, som man säger, eller åtminstone till skydd för o väld och rättvisa tillhållit honom att namngifva den person, som hemligen hade angifvit Borg och på ett så försåtligt sätt sökt komma åt honom med de snärjande omständliga frå-fi gornas uppställande, hvilket tydligen utvisadeF en, som man säger, af långo vräkt, ellers! med mycken flit på förhand uppgjord plan. J? Intet af allt detta skedde. Deremot uppk manades, doktor Ellmin att redogöra för hvad han af föredraget inhemtat, d. v. s. att stå en Pp ordentlig examen. Icke mindre märkvärdigtle är det påföljande. Först förklarade nemligenk br doktorn att han ansåg sig böra fullgörak sådant först sedan han i målet aflagt vittnes5 ä 8 r th —A DO Ao jag s eden,. Emellertid, och ehuru hr Ellmin hade stått vid dörren och ej bibehållit mycket i minnet, samt endast uppfattat några af ämnena, kunde han nu aflemna speciella upplys-ld ningar angående ett par punkter, att Borgs ord d fallit sig precist så som frågorna upptaga. Enligt protokollet berättade hr doktorn nemligen: Att hvad beträffade den första i ordningen af dessa frågor, Elmin väl hört Borg yttra, det flere personer utgifvit sig för Messias, äfvensom i semmanhang dermed att Moses såsom lagstiftare ställt sig emellan Gud och menniskan, men Ellmin hade, i anseende till sin aflägsna plats endast otydligt upp-! fattat denna del af talet och kunde af sådan orsak icke närmare derför redogöra: att Ellmin deremot med bestämdhet minnes, det Borg fällt ett yttrande sådant andra frågan upptager, eller åtminstone i denna syftning: att det uttryck af Borg, som omförmäles i tredje frågan, ordsgrannt så fallit; att, hvad vidkommer fjerde frågan, Ellmin väl hört Borg yttra orden Gud eller Satan, men ej uppfattat den del 1 af talet, som föregått denna utlåtelse, äfvensom att doktor Elimin ej kunde erinra sig. det Borg under föredragets fortgång yttrat sig något rörande förnuftets företräde framför allt anvat, hvaremot doktorn hört Borg vid tillfället utlåta sig att menniskan och vår Herre voro beroende utef och ej kunde undvara hvsrandra,. I afseende å de öfriga frågorna, hade doktorn icke några upplysningar att suändela, enär hen. före telets slut sflägsnat sg från Stället. 19 rr sn sm Mm . Rn . u Ae HH Om san m DO e pr pr Me er On 0 a a 1 AA