Aftonbladet – 12 juni 1850, sida 2

ne — Vi hafve ännu icke kommit i tillfälle att in extenso meddela den af vissa handtverksföreningars deputerade till konungen aflemnade petition om ändringar i handtverksordningen; men uti en annan tidning. fione vi, att hufvudpunkterna deraf skola gå ut på följande: 1:0 All, med upphäfvande af 128 Handtverksförordningen, — enligt hvilken hvarje till myndig ålder k en välfrejdad svensk man, såväl i stad som på d-t, nu her rättighet att utan mästerskaps eller bur de, såsom försörjningsmedel med egna i salu åstadkomma hand: verksarbeten elier andra tiilverkningar, — i stället mitte stadgas: att, med undantag endest för qvinnor cch afsigkomne handtverksmästare. som ej förmå att sina borgergliga skyldigheter fullgöra, tillstånd att i stad idka handtverk, hädanefter icke må medgifvas andra än dem, hvilka till följd af fortfarande sjuklighet, ålderdom:svaghet eller verkliga olyckshändelser, sukna laga utvägar till försörjning, dervid likväl först vederbörande handtverksförening borde öfver ansökningen höras; samt att, i öfverensstämmelse dermed, en hvar, som vill hålla verkstad för åstadkommande till afsalu af hkandtverksarbeten, derförinnan skulle förvärfva mästerskap, endast sådana yrken, som kunna hänföras till manufakturinrättningar undantagne. 20 Att det i 4:de mom. of 32 Handtverksordningen intagne stadgande: att kontrakt med myndig lärling ej får lyda på mer än tre år. måtte upphäfvas. 3:0 All lärlingar och andre arbetare i handtverksyrken hädanefter icke, såsom 33 Handtverksordningen nu medgifver, må till gesäller utskrifvas af sockennämnd, utan endast af handtverksförening i stad, hvarest lärling eller arbetare sig i sådant hänseende anmäler, och att ansökning derom icke må bifallas med mindre sökanden företer betyg om sin skicklighet af tvenne mästare; och 4:0 Att slulligen den, för rättighet all utöfva någon handtverksnäring, i 28 Handtverksordningen stadgade ofgift till handtverksföreningens kassa, 2 rdr bko, måtte höjas till 5 rdr af samma mynt. Alla dessa punkter, hafva, såsom läsaren genast finner, ett gemensamt syftemål, att inskränka den enskildes rätt att föda sig med sin arbetsskicklighet, och ovilkorligen göra denna skicklighet till vasall under de redan berättigade mästarne, samt tillika försvåra inträdet i deras korporation. Med betraktande af alla omständigheter kan detta utan öfverdrift visserligen sägas innefat!a ett af de mest direkta och ohöljda försök af egennyttan, att angripa en af de heligaste af medborgerliga rättigheter. Detta oaktadt bör ett sådant försök ej väcka någon förundran. Aftonbladet har hundrade gånger fästat uppmärksamheten derpå, att det tillhör instinkten uti allt slags korporationsväsende, af hvad slag som helst, politiskt , industrielt eller kommercielt, att söka utvidga sia makt och sina fördelar på det allmännas bekostnad, så snart det tror någon utväg dertill kunna Öppnas. Detta är en erfarenhet som så genomgår hela historien, att man icke derföre bör räkna för strängt med individerna. Men å andra sidan är det just styrelsens eller den offentliga maktens åliggande såsom representant af den allmänna vil jan, att skydda individen emot detta klassväldets inkräktningsbegär och vårda grundsatserna laf allmän rätt, och hvad det ifrågavarende