Aftonbladet – 12 juni 1850, sida 2

förmån för hr Torsslow. Huset var fullt, pjesens framgång god. Såsom man på förhand hade hört, behandlade stycket åtskilliga af dsgens frågor, förnämligast läseriet, hvars förkastlighet, i den skepnad det nyligen här uppträdt, författaren dristigt framställt; han bar med sjelfva sin signatur — Nej och två gånger Nej — liksom velat protestera mot det katolska ofoget på protestantiskt område. Om förf., när han sjungit ut sin bjertans mening angående läseriet, slagit öfver i ett och annat af hvad det kan ha att innebära, skola vederbörande förlåta honom det, i betraktande af hans för öfrigt omisskänneliga lojåtet och den fromma tro han ännu visar sig hysa på verkan af — en underdånig petition. Det är icke brist på invention i ifrågavarande stycke; vid hvad som kan komma att sägas om sammansättninge2s mindre konstmessighet i vissa delar erinra vi, att Konsten denna gången blott får betraktas som en tjenarinna åt religionen och politike. Så sedt här stycket en stor märkvärdighet, då det öppnar en ny utsigt för den offentliga diskussionen och anvisar en hittills hos oss nästan obegagnad kraftig vehikel för de känslor och id:r som arbeta i nationens innersta. Rollfördelningen är ganska lycklig. Hr Torsslow innehar naturligtvis titelrollen; fru Eriksson spelar politisk intrigante, hr Stjernström en liberal fabrikant, br Björkman en politisk folkledare, mamsell Lindmark en glad!ynt blomsterhandlerska, 0. 8. vV. Herr Torsslow och Stjernström blefvo efter gårdagsspektaklet inrogade. — Det berättas att Ofverståthållare-embetets kansli beviljat boktryckaren Wall qvarstad å verklige kammarjunkaren hr Pontins lösegendom till säkerhet för hr Walls fordringsanspråk i och för obetald tryckningskostnad af Morgonbladet. Hårdt men rättvist! skall kanske en och annan utropa. Detta leder emellertid tanken derpå, huruvida tiden nu icke kunde vara inne för de tre hrr kautionisterna, med hvilka Morgonbladet i början af året paraderade, att komma emellan och rädda hr Pontin ifrån något, som så litet öfverensstämmer med bans politiska åsigter som att blilva sans culotte, nemligen för den händelsen att qvarstaden äfven skulle sträcka sig till gångkläderna. I nöden pröfvas vännerna, heter det. Desse äro här, såsom man torde minras, hr kammarjunkarens hr fader, medicinalrådet och kommendören Pontin, br öfversten och riddaren Blom och hr professoren och riddaren Mosander. Eller kanske att kautionen endast gällde allmänheten, men icke tryckningskostnaden. Historien med denna vägran att betala och lemna kammarjunkaren i sticket visar sig för öfrigt så mycket kuriösare, då större delen af allmänheten i allt fall underhand känner till huru det förhåller sig med Morgonbladets ställning i dess helhet. Det påminner något om det fordna tillfället, när utgifvaren af tidningen Fäderneslandet på sin tid blef öfvergifven af sina patroner och bysattes för tryckningskostnaden; det var, om vi minnas rätt, år 1832. Hr Crusenstolpe har sedan berättat den saken utförligt. — Morgonbladet för i går innehöll en uppgift, undertecknad med namnet Resande, att ven resande, som under vintermånaderna bepsökt flera siällen i norra och vestra delarne paf Sverige, funnit både på källare och gästpgifvaregårdar nummer efter nummer af tidningen Foikets Röst, hvilka biifvit dem kostpnadsfritt tillsända, och frågar om mnotarien Sjöberg eller någon annan betäckt kostnaden paf dessa talrika presentexemplar, som icke pailiid varit välkomna. Denna lila uppgift saknar icke sin märkvärdighet, likasom den också utan tvifvel är benad på effekt. Att gratis utskicka mummer efter nummer, al en tidning till källarne och irdshusen i städerna i norra och vestra dearne af Sverigen, hvaraf man naturligtvis vidare skulle kunna sluta, att dylika förfriskningsorter äfven i det södra Sverige icke skulle blifvit lottlösa, kostar icke så litet penningar. Det vore derföre särdeles intressant att på nåsot sätt närmare få reda på, huruvida sjelfva det uppgifna faktum angående nämnde gratisutskickning verkligen ägt rum, eller om hela historien utgör en af de vanliga Morgonbladsfinterna al vissa allarmister; som försöka göra sin lycka med skrämskott, i brist af argumenter. ——— — Vi hafve ännu icke kommit i tillfälle att