Aftonbladet – 8 juni 1850, sida 2

SS nn sätsig herre i brun palletå. Ett ljust skägg omgaf hans spetsiga haka och gaf honom ett förvildadt utseende. I de skarpa blixtrande ögonen låg mycken återhållen vrede. Örnnäsan böjde sig roffågellikt i det knotiga ansigtet. De hvita tänderna som visade sig, då han talade eller skrattade, förökade det vidriga uttrycket i hans visserligen icke fula, men likväl hemska fysionomi. Hans tal var rått och skräflande. Bredvid honom stod en annan man, full af käckt sjelfbehag. Han stödde sig på sin sabel, som han bar i ett bredt rödt gehäng. Kalabresaren med den svarta fjädern satt trotsigt på bans hufvud, som var omgifvet af långt, blondt hår. En ända upp till halsen igenknäppt pigesch gaf honom ett fåfängt, skådespelaraktigt utseende. Han var ännu ung, på sin höjd tjugu år, och på hans haka syntes ett lätt spår efter skägg. Ni har således blifvit hitsänd från Berlins, begynte den äldre, för att organisera saken., Vi hafva endast och allenast i denna afsigt kommit hit. Min vän, som förut varit officer, har redan tagit staden i ögnasigte och utsett de platser, som egna sig till barrikaders uppresande., : Vid dessa ord framtog den tredje mannen en planritning öfver staden Breslau, på hvilken vissa punkter voro utmärkta med röd färg. Den äldre herrn kastade en fältherreblick öfver situationen, ehuru han ägde så godt som inga militäriska kunskaper. . Hvad säger ni härom? frågade löjtnanten, en smärt man med förvildade drag och blondt skägg. ,Hufvudsaken blifver, att vi få militären ur staden. Sedan detta väl skett, så måste genast en provisorisk regering bildas af deciderade män. Herrn i palletån, som icke var någon annan än en välkänd deputerad från Tyska Frankfurter-församlingen, tänkte vid nämnandet om en provisorisk regering närmast på sig sjelf. ,Breslaus demokrater hafva högligen bedragit vår förväntan, anmärkte den unge mannen, en student från Berlin, hvilken ville anses såsom agent för dervarande demokratparti. Redan på kongressen kommo vi till den öfvertygelse, att de icke äro nog röda. Några voro violetta;