Aftonbladet – 7 juni 1850, sida 2

Henschen i Upsala, grefve Creutz i Westerås... och kanske ett par till... (vi våga ej bestämma huruvida äfven exc. J. Lagerbjelke, pres:ne LefrÅn och Hartmansdorff, gr:ne Snoilsky och Lewenhaupt från Nerike, hrr Bäckström, L. Monten m. fl. i missionens ögon äro christnep, eller om de blott utgöra politiska verktyg för missionens framhäfvande, och som sådane blifvit förmådde att sätta sina namn under de först synliga missionsstadgarne). Alia andra i Sverige, eller rättare sagdt i verlden, äro hedningar). När det nu står så till, blir nästa kardinalfråga: huru skall omvändelseverket företagas och utföras? Härvid yppa sig tvenne alternativer, på hvilka det är angeläget att fästa noggrann uppmärksamhet: a) anse de christne (se ofvanföre), att sjelfva den hos oss rådande statskyrkan till sina hufvuddogimer är falsk, och sålunda som sådan måste omformas? — eller db) hålla de före, att väl statskyrkans lära i och för sig är sant christer och sådan den bör vara, men att alla denna kyrkas medlemmar, såväl prester som lekmän, befinna sig vara hedningar,, d. v. s. icke följa sin egen kyrkas föreskrifter? Det torde icke vara så lätt att afgöra hvilketdera af dessa alternativer de christne) egentligen omfatta. Måhända äro de ej sjelfve fullt ense derom. Likväl skola vi söka hjelpa frågan fram iill ett något närmare hestömmande genom en liten historik, som kan förtjena att älven komrma till den öfriga allmänhetens kännedom. (Forts. följer.) ) När vi i denna framställning säga de ehristre, mena vi de ofr uppgifne personerves sällskap.