Aftonbladet – 6 juni 1850, sida 3

stöddes tillräckligt genom naturliga anlag. Hans princip var att under; alla omständigheter tjena maktens innehafvare ; hans enda sträfvan att så snart som möjligt erhålla en lönande plats. : Sålunda hade han blifvit medarbetare i en konservativ tidning och skref långtrådiga artiklar i dess anda. Det lyckades honom ock, att för detta pris tillkämpa sig en plats och komma in i fa.niljer, som eljest skulle för alltid hafva varit stängda för honom. Hans yttre var visserligen vanligt, men icke utan intresse för menniskokännaren. Svarta tjocka ögonbryn be: skuggade en skarp blick; omkring hans mun spelade ett inställsamt leende; hans näsa, som ingalunda kunde gälls för grekisk, samt hans bleka ansigtsfärg, fulländade bilden af en spekulant, hvilken bedref tidningsskrifveriet såsom ett yrke, I herr Mällers hus ansågs kandidaten såsom ett orakel för all politisk vishet. Vanliga menniskor höra gerna sina egna meningar oth åsigter bekräftas af andra, hvilka de måste tillerkänna större kunskaper. En viss doktrinär sjelfklokhet, som herr Henne förstod att beslöja med en viss modesti, hade i den rike handelsmannens ögon upphöjt honom till en betydande auktoritet i politiska frågor. Med de bildade dötltrarne talade kandidaten om teater och litteratur; frun:i huset förtjuste han genom det beröm och smicker, harmed han:talade om hennes rika bord, vid hvilket han. oftå infann sig. Med ett ord; herr Henne var hela familjens älskling och sjelfva den ystra Olga gycklade nu för tiden merz sällan än förr öfver hans alltför pedantiska manår. Sedan herr Möller betygat herr Henne sitt bifall, berättade han: hvad som förefallit i stadsdeputeradeförsamlingen. Hvad säger ni härom, herr Henne? frågade han kandidaten; hvad tror ni i allmänhet om hela saken? Säg mig det uppriktigt, då vi nu äro för oss sjelfva. Jag fruk: tar bögligen alt stadens deputerade låtit förmå sig till et! högst farligt och obetänksamt steg.n Jag delar icke helt öch hållet eder mening,, svarade den sluge kandidaten. Adresser bafva som man vet intet att betyda och kunna lätt erhålla en sådan form, att man deri söger allt utom hvad den egeutliga meringen var. Vi