Aftonbladet – 6 juni 1850, sida 3

mit på tryckeriet, och då. han fick veta att bladet, som skulle utgifvas i stället för Folkets Röst, åter Hade Reforms rubrik, så hade han deremot protesterat. Hr Franz Sjöberg hade nu velat öfvertyga honom, att ingenting anstötligt förefanns i tidningen, samt erbjudit ersättning om han ville tillåta att Reform finge utgifvas till ersättning för Folkets Röst. Ett annat vittne intygade, att då stadstjenarne kallat Widlund till rätten, hade han, sedan de bortgått, skrattande anmärkt: hvad gör det, jag harju icke med det.bladet att göra! Hr Dufva ville icke medgifva att Widlund blefve skiljd från målet, men yrkade att boktryckaren Wall och v. notarien Franz Sjöberg måtte inkallas till nästa rättegångsdag, och domstolen fattade sitt beslut i öfverensstämmels2 med hr Dufvas yrkande. — Hr Franz Sjöberg har nu ytterligare fått åtminstone ett nytt tryckfrihetsmål mot Folkets Röst. Styrman Hult har nemligen anställt åtal. — Boktryckaren Wall, som en tid tryckte Morgonbladet, har nödgats stämma kammarjunkaren Pontin för en rest å tryckningskostnaden af 436 rdr 46 sk. Detta mål förevar i dag vid rådhusrättens fjerde afdelning, men kammarjunkarens ombud bestred käromålet, uppgifvande att hr Poatin icke borde betala, emedan han endast biträdde vid redaktionen rot särskildt arfvode och icke hade med förlaget ati skaffa. Hr Wall förmälde sig innehafva åtskilliga bref från hr Pontin, innefattande bevis ning, att han vore rätter svarande, samt ville jem väl till vittnen åberopa öfverståthållaren grefve Hamilton, polismästaren Bergman m. fl.; hvarföre målet uppsköts till nästa thorsdag. — I går förmiddag apträffades en fruntimmersbeklädnad vid stranden af Årstaviken nedanför Skanstulls vallar; på eftermiddagen uppflöt ett fruntimmerslik, som kläderna tillhört. Hon igeokändes vara dotter till en i granskapet boende näringsidkerska (vid namn Ringström) och hade sedan i går morgon kl. 8 varit saknad i sitt hem. Hon lärer vid badping omkommit. — I ,Upsala Corresponcenten läses: De Hammarsköldska assignationerna spöka ännu efter. — I förrgår, marknadsafton, har en s. k. bättre person med en dylik assignation betalat en stackars bonde för tvenne dussin liar; och ehuru vi ej känna huru högt denna vara betalas, anse vi troligt att säljaren äfven fick som det heter ge tillbaka så att hans förlust derigenom blef ännu större. Hen lärer likväl vara känd och en annons i Corresp. uppmanar honom att bjelpa saken. RR —— — Gu!dsmeden Lenholm som blifvit dömd af Högsta domstolen för delaktighet i Marsuppträdena 4848, och som under sitt långvariga vistande i fängelset flere gånger visat en besynnerlig sinnesförfatining nära till sinnesrubbning, har genom sin hustru enträget anhållit, att få i Aftonbladet införd en böneskrift till Konungen. Denna skrift synes genom sin uppställning snarare egnad att bekräfta än vederlägga nyssnämnda omdöme, men redaktionen har likväl icke velat vägra denna begäran. Skriften ly der sålunda: Till Konungen af Sverige och. Norge Oscar den I! Stormäktigste allernådigste Konung! Hos eders Majestät får undertecknad i all underdånighet bönfalla och anhålla, att genom Eders Maj:ts kungliga nåd bli befrisd från det mig i Eders Maj:ts utslag af den 49 Februari detta år ådömda straff, tvenne års fästning med arbete samt -böter och skadeersättning för sönderslagne fönster hos hr presidenten och riddaren m, m. Hartmansdorff, den 48 och 49 Mars 1848, till hvilka händelser jag skolat uppmanat. Au isg djerfves söka Eders Maj:ts nåd, är på den grund ait jag är till den grad oskyldig i dessa brott, det jag icke ens visste hvar presidenten Hartmansdorff bodde då dessa händelser blefvo mig bekanta samt icke begrep det ringaste af meniogen med dessa gatuuppträden förr än måndagsqvällen den 20, då ur-. fabrikör Linderot på min bostad Närlunda, :, mil bortom Drottningholms kongl. Justslott, genom sin berättelse gjorde mig det begripligt. Då jog ansåg mig skyldig till honom ge en varning, den jag önskade han skulle frambära till Eders Maj:t. Huru det var tillställdt och tillgick fredagen den 24 Mars då jag som resande kom till stan och bief af den tillförordnade polisen arresterad, hvilket sedan dess. har fortfarit, torde jag icke behöfva åberopa fler än dåvarande öfverståthållare, riddaren grefve Sprengt-. purten och justiviekausleren och riddaren Kock, hvilka voro närvarande. Att det lyckas så förta mitt förstånds bruk, så att när målet förevar i kämnersrätten, jag icke ens visste hvarför jag var arresterad är allmänt kändt. Öfvertygad att om Eders Majestät täckes nådigast låta föreläsa sig originalhandlingarne, mina besvär och öfriga skrifter i detta mål, Eders Maj:t fioner det jeg har skäl för min begäran, att af nåd bli förskonad från dessa straff, då jag med Guds bjelp kommer i tillfälle få bevisa min oskuld. Med underdånighet framhärdar Eders Mej:ts tropligtigste tjenare och svenske medborgare Jacob Lenholm, sann martyr. Stockholms länsfängelse den 27 Mars 1850. — LANDSORTS-NYHETHR: Östersund dan I Tan; VY hafsra ast Ida