Litteratur. Minnen af Joh. af Wingåre, XII:e häftet. Vi hafva redan med några ord underrättat våra läsare om detta häftes ankomst till svenska bokhandeln, på hvars horizont det uppträdt med samma glada fysionomi, som dess elfva äldre syskon. Efter hvad förut flere gånger bbfvit tillkännagifvet, måste serien af dessa Minnen härmed vara afslutad, emedan den, likt Aenceiden, ej skulle få öfverstiga tolf böcker. Det är också verkligen troligt eller åtminstone antagligt, att de Wingårdska Minnena med detta häfte upphört; ty på sista sidan står Siut med punkt; och nyss förut läses: Si så käre läsare! farväl i Guds heliga namu! Lik väl vidfogas här ominöst: Vi kunna ju råkas åter! hvilket från en sådan mans hand tyckes vara en begriplig påpekning, att man icke bör göra sig fullkomligt säker. I sanning det hvar