Aftonbladet – 5 juni 1850, sida 2

för ett sådant inre himmelskt ägande. Gifven hvarandra händerna, det är den nya kyrkans, eder kyrkas symbol. Såsom hand ligger sluten i band, så hvilar hos eder själ själ djupt försänkt och hemligt bevarad. Hvad nu ock må hända, så ären j förenade. Gifven hvarandra hänlerna.n Djupt gripen räckte Dörner sin hand åt Wanda, som nu icke längre vägrade honom sin. En högtidlig tystnad rådde i detta underbara ögonblick. Värdinnan omfamnade Wanda som gråtande lutade sig mot hennes bröst; Dörner förde vördnadsfullt sin ädla väninnas hand till sina läppar: En skön dyrkan skall lifva den nya religionen, sade bon med ett eget, mildt, vemodigt leende. Kyssen är sakramentets symbol. Med kyssen helsar den lyckliga modren sitt nyfödda barn. Med en kyss omfaronar den slödande ynglingen sin brud och uttrycker hela sin salighet genom detta tecken, emedan hvarje språk är för fattigt för detta öfvermått af lycka. En kyss trycka vi på 1en älskade dödes bleka panna såsom den sista gärden, innan den svarta jorden omsluter den, såsom ett ecken till den trohet, som icke försvinner med döden.n Under detta tat hade Dörner omfamnat Wanda och tryckte sakta en brinnande kyss på hennes Jjufva läppar. J ären vigde,, sade den originella frun med glad blick. Öfver lifvets trångmål kunnen j blicka frara med en säker känsla af inre lycka. Det skall komma dystra tider, värre dagar än vi hittills sett. Hela sambället vill uppnå samma höjd, till hvilken endast några få utvalde kommit. Det stora dogmat heter allas lycklighet. Dess förverkligande ligger djupt grundadt i den menskliga naturen. Hvar och en vill lefva och glädja sig åt lifvet. Menskligheten skall sträfva efter detta mål, men innan de tusen fjettrar springa, som hålla den bunden, miste den strida mången het och blodig strid. Med tårar och smärta födes hvarje nytt varande. J hufven sjellve först efter svår strid kunnat göra eder fris. Mea hvilken, som i likhet med eder nått målet och står På höjden, bör icke stå der och frossa i salig sjelfförgätenhet. Nedåt måsten j skåda, dit hvarest de arma bröderna mödosamt suckande och med tung börda söka gå samma väg, söka arbeta sig upp på