Aftonbladet – 4 juni 1850, sida 2

Harro Harrings förvisning ur Norge, Om anledningen till denna förvisning, som, enligt hvad vi i går berättade, väckt så stor ovilja hos den tänkande delen af allmänheten i Norges hufvudstad, meddela vi nu det väsendtligaste, af hvad norrska tidningen Morgenbladet derom innehåller. Den officiella handling, som upplyser om saker, utgöres af statsrådet Sörensens (chefen för inrikes departementet) till norrska regeringen afgifna anmälan. Deri säges: att i slutet af sistl. året en utlänning, Harro Harring, ankom till Norge, som under åratal rest i åtskillige Europas länder, försökt sig som deltagare i en hop politiska föreningar och derigenom, samt genom utgifvande af politisba skrifter, ådragit sig utvisning från flera stater samt förnyade häktningar. I sednare tider har ban uppträdt såsom medarbetare i ett blad, som i Christania börjat utgifvas, Folkets Röst, och för några dagar sedan utkom under hans namn ett så kalladt norrskt skådespel, med titel Testamentet från Amerikax. Stiftamtmannen har vid insändandet af denna skrift till departementet yttrat, att han betviflat huruvida dess innehåll icke gifver grundad anledning att åtala författaren, men att ban ansett rigtigast, att aflägsna honom ur riket. Skriftens syftning ansåg han vara, att väcka ovilja mot statsförfattningen, och det syntes som författaren trott sig under Norges ria statsförfattning funnit en fristad, hvarifrån han kunde utbreda sina -förderfliga meningar och väcka hat till den bestående samhällsordningen. . Derefter anför departementschefen, hvad som i denna skrifts innehåll och tendens står i närmaste förening med frågan. Skriften är ett skådespel, hvars handling föregår i Norge. Det förklaras i ett postskriptum, att det är ett tendensstycke och såsom sådant innehåller grundsatser, hvilka författaren försvarar i klart erkännande af nationernas rätt och lidanden, af mensklighetens höga bestämmelse och med fullt medvetande om menniskans moraliska värde. Hvilka dessa grundsattser äro, anser departementschefen ingen tvifvel underkastadt. De gå ut på,att all menarkisk regeringsform, den konstitutionella liksom den oinskränkta, är oförenlig med menniskans rätt och värdighet, leder till sedligt förderf, samt blott är grundad på och allena kan underhållas genom makt och korruptionspolitik : satser som blifvit i skriften framställde med tillämpning -på Norges författning; men dep.ch. inskränker sig till anförandet af en del ställen: pag. 76, der det förklaras, att i en monarki, och äfven i en konstitutionel, folket bedrages för sina penningar och hålles till lydnad med bajonettens; pag 52, der det yttras genom citation ur bibeln, att monarkien icke är paf Guds nåde, utan paf