Om arfsrätten i Slesvig och Holstein. I Hamburger Corresp. läses från Sesvig under rubrik: ryska interventionenx, följande: Danmark hade i en utförligare Memoire d. 31 Dec. 1761 gjort hofven i Wien och Versailles uppmärksamma på de vådliga följderna för Tyskland och Europas jemnvigt, i fall Peter III skulle eröfra sitt arfland (Holstein), för att förmå dessa till en diplomatisk mellankomst. Hade Ryssland genom freden i Nystadt d. 10 Sept. 1721, hvarigenom Lifland, Estland, Carelen, Wiborg och ön Ösel tillföllo det, redan förskaffat sig ett obetingadt inflytande på Polen och Sverige, så satte det genom familjför-. draget al år 1773 indirekte sin mäktiga fot i Tyskland. Att Ryssland insåg hela vigten af denna position, framgår ur furst Gallitzins yttrande till Bernsdorff, att han hade fullmakt att använda flera tusende dukater för. att påskynda stadfästelsen af Holsteins utbyte och framförallt Oldenburgs öfverlemnande till furstbiskopen. Ryssland kunde med Danmarks och Sveriges hjelp, derigenom att det på ett eller annat sätt bröt och försvagade det sednares makt, i detsammas besynnerliga och halsstarriga regenter, tillsluta Östersjön. Det gamla Danmarks rike var väl icke krossadt genom den till Danmarks lycka strypte Peter IIT (1762)