Aftonbladet – 3 juni 1850, sida 3

STR KIIUTUTY SLUG yR AG TUULA MSUEUv fPIaTv LISTAT nämna det redbara och förtjenstfulla sätt hvarpå äfven de öfriga artisterne fylla sina roller. NM: Lindmark utför på ett ganska lyckligt sätt sitt parti såsom Don Joss maka. Den takt och renhet i deklamation och gester, som m:ll Lindmarks spel på den sednare tiden vunnit, vittnar att hon genom eget studium dragit stor nytta af den goda skola hvari hon befinner sig. NORGE. Norska arbetarföreningens petition till H. M. Konungen, hvilken i utdrag äfven varit införd i åtskilliga svenska tidningar, blef den 18 Maj på förmiddagen af en deputation, med hr Thrane som ordförande, öfverlemnad till Norges riksståthållare, som redan remitterat densamma till vederbörande regeringsdepartements handläggning. Drammens elf hade stigit i en oroande grad. Vid Härdefossen hade i flere dagar rasat ett ovanligt starkt åskväder, isynnerhet natten mellan den 21 och 22 Maj. Från Hallingdalen omtalas fortsatta utvandringar till Amerika, och från Kragerö hade briggen Alert afgått med 140 utvandrare. Till storthingsmän för Romedals amt, hafva blifvit valda: 1) häradsbrukarena S. Aandahl, 2) länsman J. Neergaard, 3) öfv.-löjtnant D. L. Brun och 4) prosten A. Schavland. Man var allmänt belåten med valet. Enligt de från vederbörande öfverkontrollörer till norska finansdepartemenatet afgifna rapporter har brinvinsbränningen i Norge i terminen från 16 Oktober 1849 till 14 April 1850 utgjort 7,715,995 potter, motsvarande 3,215.000 svenska kannor, hvaraf i bränningsskatt, räknad å 4 norska skilling pr pott, er lagts 237,200 norska speciedaler eller cirka 1,028,800 rdr sv. rgs. Harro Harring förvisad från Norge. Ifrån Christiania berättas i Morgonbladet, att den 29 Maj tidigt på morgonen polisen infunnit sig i Harro Harrings logis, och våldsamt bemäktigat sig hans person samt fört honom ombord på ångfartyget Nordkap, der ban skulle förblifva i arrest till fartygets afgång. Polisens åtgärd var föranledd af en regeringsresolution af den 27 s. m., så lydande: Utlänningen Harro MHarring förvisas riket och det skall tillkännagifvas honom, att om han, efter att genom polisens föranstaltande blifvit förd ur riket, åter infinner sig der, skall han gripas och tilltalas för att umgälla det, samt efler utstålt straff åter föras ur landet. Morgenbladet för den 31 Maj meddelar det betänkande som chefen för inrikes departementet statsrådet Sörensen afgifvit till norrska regeringen, på grund af stiftsamtmannens anmälan, och hvilket innefattar det föregifvande att anledningen skulle vara ett af Harro Harring utgifvet dramatiskt arbete på vers, med titel ,Testamentet från Amerika,, hvari den monarkiska principen illa medfares, samt norska statsförfattningen klandras, såsom ej nog republikansk, m. m. Vi torde återkomma till detta departementets betänkande; men medhinna nu endast att omnämna saken och meddela den första följden af denna våldsamma åtgärd mot personig frihet och hittills gällande gästrätt i Norge. Morgenbladet berättar härom följande: Då underrättelsen om förvisningen utbredt sig i staden, samlades kl. 5 e. m. den 30 Maj på Klingenberg en ansenlig mängd af innevånarne af åtskilliga medborgarklasser, för att öfverlägga om uttalandet af sin ovilja öfver denna regeringens åtgärd, som äfven ansågs grundlagsvidrig. På uppmaning af kandidaten Gjaedrum, uppsattes till underskrift en protest, som skulle i ståthållarens frånvaro lemnas till äldste medemmen i norska regeringen, af en deputation; hvarefter deputationen skulle begifva sig till ingfartyget Nordcap) och betyga Harro Harring, att den misshandling som han rönt, icke ör tillskrifvas norska nationen och dess fria örfattning, utan regeringen allena. I protesten som inora en timma underskrefs af omkring 150 personer, säges, efter inledninsen om sjelfva saken, hvaruti Harring benämnes såsom medborgare i de Nordamerikanska Förenta Staterna, att den summariska processen var stridande mot de rättigheter, som iro Norges innevånare garanterade genom konstitutionen af den 17 Maj 1814 och 8 96, enligt hvilken ingen kan straffas utan efter dom, och att de som undertecknat adressen funnit sig indignerade af den sålinda visade brist på aktning för den medborgerliga fribeten och personliga säkerheten, som efter Norges statsförfattning aldrig bör kunna kränkas, utan i illfälle at begånget brott, ansett sig i konstijutionens namn kraftigen böra protestera, så väl för deras medborgares som sin egen skuld, not ett handlingssätt, som försätter vårt fria ädernesland i samma klass som Europas mest undertryckta nationer., Församlingen begaf sig derefter i procession till statsrådet Krogbs boning, men då han ej var der att finna aflemnades protesten. Öfver ett par tusende personer beledsagade deputaionen, som begaf sig ner till bryggorna, derirån deputationen for ut till fartyget; och selan den talat vid Harring, samt han visade sig vå däcket, helsades han af det på bryggorna ropade folket med ett niofalldigt hurra. Derfter utbringades af deputationen ett hurra för Fäderneslandet och friheten, hvarefter folksamlingen lugnt upplöste sig och åtskiljdes. En subskription hade äfven genast öppnats ör Harring, hvarigenom en efter omständigheerna icke obetydlig summa ingått. ARSENIK ST Jm arfsrätten i Slesvig och Holstein. I Hamburger Corresp. läses från Sesvig inder rubrik: ryska interventionen, följande: Danmark hade i en utförligare Memoire d. ;1 Dec. 1761 gjort hofven i Wien och Verailles uppmärksamma på de vådlisa fälidaerna