Aftonbladet – 3 juni 1850, sida 3

men det var 1773 en förpost för Rysslands blifvande sjömakt i Nordsjön. Ryska politiken hade genom denna traktat tillika hållit framtiden öppen för sig; ty det sätt hvarpå Ryssland, i trots af alla slägtskapsförhållaaden, ingrep i Sveriges angelägenheter och fråntog detta riket Finland, sedan det redan äfven bemäktigat sig Polen, visade tillräckligt att motivet för familjfördraget endast varit ett Schibboleth, för att beherrska hela Norden. Afsägelseakten på Slesvig, som svenska tronföljaren Adolf Fredrik år 1750 afgaf för sig och sina manliga afkomlingar till Fredrik V, bevisar äfven klart och bestämdt, som afsäge!seakten af storfursten Paul på samma Slesvig, hvaruti Johan Adolfs disposition specielt upphäfves, att endast den agnatiska arfföljden ägde rum i Slesvig, liksom i Holstein. I ea danska hofvets fullständiga note till kammarherren v. Osten i S:t Peters burg af den 28 Aug. 1760, i hvilken anföres hvad konungen egentligen ville, då dess propositioner och bearbetningar, i synnerhet med afseende på konungens i Sverige bröder, icke syntes vara klara, heter det: Rien nest plus eloign de la penste de S. M. qui assurtment ne veut faire tort å personne. Laccommodement quw Elle propose å S. Alt. Imper. nest que pour Ia personne de ce Prince et ses Descendans måles. — Leurs (Princes Freres) droits doivent rester saufs et dans toute leur force, et si jamaisla Providence les appellait å la succession de Mgr. le Grand-Duc et de Sa Branche, cette succession telle quelle leur appartiendrait aujourdhui si elle etait ouverte, leur retomberait tout entigre, sans que Vaccord fait avec S. A. Imperiale påt jamais tre allguå contre Eut. Cest-ce gus Vous pouvez declarer solemnellement de la part du Roi å tous ceux, qui Vous en parleront, ou que Vous croirez en doute sur cet article. Sa Mejestg ne peut et ne veutrien demander qui ne soit entitremeas conforme å Vequitå, aux loix et å la raison c Om man enligt detta, ännu då obetingadt erkände den unga liniens af storfurstliga Gottorpska husets arfsrätt, så att i fall manssidan af ryska linien utslocknade, arfsrätten skulle återfalla till den förra, så hade likväl i verkligheten agnaterna af det äldre huset äfvenså grundade rättigheter på den så kallade kongl. andelen, undantagen den utöfver arfsstatuter och delningar gående blodsrätten hos oldenburgska stamhusets samtliga agnater. Den storfurstliga Gottorpska Ninien af det slesvigholsteinska furstehuset afsade sig äfven alltid Stesvig till gunst för en annan gren af det gemensamma Oidenburgska stamhuset, då den storfurstliga andelen af Holstein blef utbytt för Oldenburg och Delmenhorst. Men här blef för den yngre linen af slesvigholsteinsk-gottorpska huset arfföljden fastställd liksom i Holstein; holsteinska arffursterätten åter vari primogenitur-statuterna för evig tid anordnad, som omfattande Stesvig-Holstein. Afsägelsen egde uttryckligen endast rum till fördel för manliga arfvingarne. De eventuella fall, hvilka således kunde inträda för Slesvigholstein, voro följande: 1) Om manstammen af det i Danmark regerande slesvigbolsteinska furstehuset icke utdog; då blefvo de oskiljda hertigdömena Slesvig-Holstein lagda till danska thronen genom densamma och Ryssland kunde förmedelst den nämnda unionstraktaten här, liksom det skedt i Sverige, göra gällande sin redan ernådda ställning samt en tillvexande makt, då det öfverensstämde med dess åsigter och intressen. Detta har ock skett. Ryssland gick in på bortförandet af danska flottan till Frankrike, till följd af den i Tilsit afslutade hemliga artikeln. Eogland har alltid åberopat sig på detta, till förskönandet af sitt röfvaretåg, sedan det för mycket pengar lyckats förskaffa sig akterna derom ur franska utrikesministerium. Ryssland medverkade till Norges slitande från Danmark. Så hade det gjort Danmark till en ingenting betydande, sig sjelf förstörande storhet, afvaktande blott dess vink. Unionsförhållandet mellan Sverge och Norge, med en alldeles olika statsförfattning för hvardera riket, kunde deremot på intet sätt blifva för Ryssland farligt. Huru säkert Ryssland är på sin öfvermakt i Skandinavien synes bäst deraf, att den Skandinaviska föreningen år 1842—43 först blef omtalad af ryska sändebudet i Köpenhamn. Man lät den brusande ungdomen sola sig i iden och förbrinna. De politiska processerna följde på Upsala-tåget.