Aftonbladet – 1 juni 1850, sida 2

på frågaren. Han hade suttit och bitit ihop sina tänder af harm och kastade ljungande blickar ned på denna församling som antastat hans helgedom. Han for upp liksom ur en dröm och svarade med gnistrande ögon: Adeln skall blifva evig, odödlig. Adein har gjort alla folks historia. Allt stort har kommit genom adeln. Dess strider lefva genom sången i folkets mun. Adeln bevarar ärans gyllne stjerna på sitt bröst och bär irohetens baner för sin konung. Ve den, som vågar antasta dess heliga rättigheter ! Ti!l hälften medlidsamt, till hälften med välbehag lät Wanda sitt sköna öga hvila på brodren, såsom på en ädel riddare från konung Arthurs tid. : ÅArma Arthur! suckade Wanda för sig sjelf; du kom för sent. Du begriper icke denna tid, dessa menniskor. Hon sjelf förföll i djupa fantasier, men väcktes snart. Dörner stod i tribunen; han talade mot adeln. Hon vågade icke se på honom och darrade vid den bekanta tonen af hans röst. Med rörd själ började ban: Jag bar ända intill sednaste tiden päfvat tillbaka för att fråntaga adeln dess prydnad jemte dess företrädesrättighet; men slutligen bar jag funnit, alt ett ondt endast kan fullständigt borttagas genom utrotande af alla dess rötter. Framdeles skall det blott finnas en aristokrati, nemligen bildningens, och endast en adel, nemligen själsadel. Till de adliga ledamöterna af derna höga församling ställer jag denna bön: afstån sjelfve från en tom titel till förmån för folkfriheten! Dörners tal helsades med en bifallsstorm från venstra sidan och frin en mängd af borgerliga åhörs:Wanda glömde sig och instämde i det allmänna juble:. Tennes högaristokratiska omgifning ogillade med förundi. blickar och hvassa ord den unga grefvinnans oförkle:! .: beteende. Hvad går åt din syster?. frågade kusinen den stolte Artbur, som applåderar denne frasmakare? Ja, det begriper jag icke. vUmgås icke denne herr Dörner i edert hus?a Ja, jag tror väl, svarade Arthur tankspridd. En misstanka uppsteg i hans bröst, hvilken hans stolthet förgäfves sökte bekämpa.