Aftonbladet – 1 juni 1850, sida 2

En engelsk tidning innehåller följande inressanta betraktelser öfver socialismn: Det är en sak i Frankrikes nutidshistoria, Jå hvilken vi bedje att få fästa våra konserjatives och politicis synnerliga uppmärksamet. Detta är att det stora elementet af nyare idens oro och anarki, socialismen, eller sociaismen i en omstörtande mening, tagit mycket astare rot och vida mera kringgripit inom kerbruksklasserna och landtibruksdistrikten, in i manufakturdistrikten. Våra återgångsmän nom och utom parlamentet rädas synbarligen ör sammansättningar af arbetare och den stora abriksoch manufakturbefolkningen i vissa rakter. Under det att några Tories skulle ned glädje hindra utbredar.det af denna klass ch andra vilja neutralisera dess krafter, hysa le konservative ingen farbåga för jordbruksefolkningen, den må vara aldrig så husvill ch nomadlik, blott de kunna 2fbålla den från le omstörtande verkningarne af verldslig unler visning. En blick på några Frankrikes provimser och lepartementer kan likväl lexnna en nyttig lärlom åt de herrar, som hysa dessa åsigter. Den lel af Frankrike som mest utvecklat sin inlustri, som har mesta kapitalerna, flesta manufakturerna och således har den största icke jordbrukande — och medelklassen, är hvad vi må kalla den yttre delen af Frankrike, de provinser som ligga nära norra gränsen eller invid oceanen, hvarigenom de äro öppna för handeln och industriföretagen, för rörelsen och sjöfarten. Alla dessa provinser hafva utan undantag sändt representanter till nat:onalförsamlingen i konservativ anda. Om i hela Frankrike finnes en ort, som kan liknas vid Manchester och Englands manufakturdistrikter, så är det Lille, Roubaix och kringliggande nejd. Der äro socialisterne i minoritet, under det att dei de rika och lifliga vestra hamnarna äro ännu mindre synliga eller farliga såsom parti. Lemna dessa sjöoch industridistrikter och inträng i de rent åkerbrukande i et inre af landet, vid Creuse, Cher, öfra Sacne och Loire, och man skall finna nästan i hvarje valman en röd republikan. Det betyder ingenting om landet är så skiftadt som i Elsas, der parcellen motsvarar i allmänhet 1:V, tunnland, eller i Cher, der den motsvarar sex: det är allt detsamma. I dessa stationära distrikter, der det finnes ett stort antal af landtjunkare, der allmän bildning aldrig inträngt och der de goda och okunniga landtpresterna hafva haft sin egen id-verld, skaka der om valu den omkring, och man skal! få ingen annan vald än socialister och demokratiska republikaner. De stora undantag, som Lyca och Paris härvid erbjuda, har man att tacka det förras långvariga strid mellan fabriksezare och arbetare; och de lägre klassernas hårdnackenhet i Paris kan äfven till stor del härledas från minnet af fordna strider och hvad , de ar såsom trolös behandling. Besegrare öfver i rstyrkan i två stora bataljer, till hvilken resnirg de uppmenades och föregingos med exempel af den klass, som var öfver dem, hysa de, icke endast beröfvade all belöning och tack efter begge, utan i verkligheten förföljda och behandlade såsom vilda djur, en synnerlig hämndoch vedergälningslystnad, med hvilken principerna, å begge sidor, hafva föga att göra. Men öSfven i Paris härleder sig den otålighet efter öfverlägsenhet som visar sig i massornas anda, från deras landtliga uppfostran. Vedhuggare, vattenbärare och vissa andra arbetsklasser, utgöra en stor del af den lögre Pariserbefolkningen och dessa äro ingenung annat än bondfolk från landet. Dessa komma hoptals till bufvudstaden och just ifrån de armaste och såsom de mest stationära ansedda jordbruksdistrikter, der kommunisisädet gror och blifvit som öfverflödigast utveckladt. Vidare blifver krigshären hufvudsakligast rekryterad ifrån dessa distrikter. De unga beväringsskyldige i norra och vesira delarne af landet hafva, för det mesta, nog förmögna familjer för att lega karl i deras då deremot de från södra och östra delarne sxaåste gå ut sjelfva, om lotten faller på dem, och om den ej gör det, hafva de så inga förtjenst i deras på industri, kapital och förvärfs 2rma ort, att de gerna ingå i armåen såsom lejde. Socialismen är ett vidt bety ; och obestämt ord, bviiket såsom tet nu Frankrike begagnas och förstås, inrefetio; ångfald af Jynnen, principer och syften finnes en filantropisk och en förnuftssec en faktions och en orolighetssocialism, fundsoch en okunnighetsscceiulism. Dei ir sednare som för oss visar sig farligast, ja den erda farlliga; och det är just der, sow utvecklar sig inom de aflägsna jordbrukande befolkningarne, Jicke endast i Frankrike, utan äfven i Tyskland och i de Slaviska länderna. Hvarhelst den uppdykar, anse xi dock det vara kla:t, att den blott kan blifva kraftigt och säkert bekämpad med ett vapen, och det är frsuitets och förståndets, genom rättvisa och undervisning, Förtryck, bajonetter, landsförvisr:srg, Censur, förI fattares förföljande och häktaude, iryckpressars våldförande, alla dessa nu af mir Carlier i I Frankrike — af denre dess sanne och ende minister för dagen — begagnade methoder, äro ljust de bäst berä! nade sätt att förröka och Iförbittra socialismen, att gifva den rätten På sin sida, att göra den till en religion och dess offer till martyrer. Att söka undertrycka de stora städernas socialism med sabeln och poTREAN Tan hada on4t:t Aach hitit ihon sina tänder