Aftonbladet – 1 juni 1850, sida 2

g f len hade samma namn som den jag tänkte ge ut. fag trodde mig bäst komma ifrån allt tal om den saken genom att låta dem prata, och kunde ej tro att notarien Sjöberg, som skref så vackert i sin tidning om huru arbetare borde behandlas och hvad rättigheter de borde ha, skulle vilja begagna hvad jag pratade utan annan mening än att komma ifrån saken, till att utsätta mig, en arbetare, för det straff han sjelf fruktar. Den sexa, som hr notarien Sjöberg gjorde så mycken affår af med vittnena, gick till på det sättet, att om qvällen, då första numret af tidniogen kom ut, var detta den första tidning i Stockholm jag sawt och brutit om och så var tryckeriet nyss flyttadt och dertill var det lördagsqväll, derför hade jag Just att bestå, och då de sade att jag borde göra det, och kanske också talade om att jag var utgifvare af tidningen och jag höllt med som jag förut sagt, och hemtade till tryckeriet ett qvarter bränvin och litet öl som vi förtärde på tryckeriet, och detta är den sexa, som hr notarien Sjöberg påstår vara gjord för att fira första numret af hans tidning. Ow 5 hade varit, skulle väl hr notarien, som haft mes:. esväret med sin egen tidning, varit med sjelf tycker 22. Men inte måtte jag ha gifvit ut tidningen för --t jag trakterade kamraterna med öl och bränvin sax. ma qväll första numret kom ut. Och att jag satte tidningen och bröt om den ibland kunde jag ej undvika, då hr Huldberg eller hr Öberg anvisade mig att göra det, och det var flere än jag som satte på tidningen, så då skulle det bli många utgifvare. Likså har hr notarien Sjöberg frågat vittnena om att jag läst revider-ark. Men härmed var förhållandet sådant, att jag hade betalning på vecka på tryckeriet, då de andra arbetade på beting och derföre ville de ej läsa revider-ark, som ej betaldes särskilt för, utan det fick jag göra både på andra saker och på tidningen, då ej hr Huldberg eller hr Öberg gjorde det sjelf, men osanning är det att jag alltid skulle läst revider-arken på tidningen. Dessutom så om jag någon gång sagt då jag läst det att jeg gjorde det för att se hvad det stod i tidningen efter jag svarade för den, så var det spektakel, det syns bäst deraf att sedan reviderarket är läst, skall tryckningen börja och någon ombrytning eller borttagande kunde då ej vidare hinnas med. Lika gerna kunde hr notarien Sjöberg säga att efier jag satte på tidningen skulle jag svara för den, men jag måste sätta likasom läsa reviderark då det tillssdes mig, efter jag hade aflöning på vecka. Också har notarien Sjöberg segt att jag skulle haft kontrakt med någon annan innan jag gjorde kontrakt m:d honom, men det är osanning, utan det kontrakt som jag visat kom till på det sättet, att notarien Sjöberg i December sade att om han finge mitt tillståndsbref, skulle jag få fyra riksdaler i månaden, och efter det kostat mig penningar och jeg ej förstod bättre, gick jag in på kontraktet som hr notarien Sjöberg ville bafva det och han fick tillståndsbrefvet af mig. Men svart förstod jog att med kontraktet ej hängde rätt tillsammans. Der stod att jag skulle vara ansvarig utgifvare och få 32 skillirg för hvar dag jag skulle sitta häktad; men som en fri arbetare tyckte jag min frihet vara mera värd och stt det var ovärdigt af br notarier Sjöberg, som skall vara arbetarnes vän, att vilja hålla en arbetare i sitt ställe på fästning för dagspenning. Afvenså fick jag veta att man för tryckfrihetsbrott kan bli dömd till både vatten och bröd och spö och afbön och ärelöshet samt till döden, och allt detta sku!le jag nu underkasta mig för hr mnotarien Sjöbergs skull för 2 rdr 32 sk. i månaden, om kontraktet skulle så förstås att jag skulle streffas för allt som står i hr notariens tidning. Om nu ett sådant kontrakt skulle gälla, så kan väl ingen ar betare ha varit rättslösare i någon penningemans händer än jag skulle vara det i förläggarens (d. v. s. penningemannen) Franz Sjöbergs händer. Derföre sade jag hr notar:en Sjöberg snart att jag ej ville vid kontraktet. Men hur gjorde nu notarien då jag ville att han skulle skrifva på kontraktet? Jo, han brydde sig ej om det, utan först efter låvgt dröjsnål och många påminnelser skref han den 24 April på kontraktet att det var uppsagdt, men daterade ej för den dagen uppsägningen verkligen skedde, som var långt tidigare, och skref äfven att tillståndsbrefvet skulle öfverlåtas på den hr notarien önskade hvartill han ej hade någon rätt efter kontraktet, utan förmodligen var gjort att än vidare narra mig. Efter all den erfarenhet jag sålunda haft af hr notarien Sjöbergs sätt att sjelf gå till väga emot en arbetare, kan jag ej tro annat än att hans ömma vänskap för arbetarne egentligen gäller deres treskillipgsstycken, som han vill ha för sin tidning, och att han sjelf är en penniogeman, som skulle gå mycket värre åt arbetarne än någon annan, der han kunde ha nytta af det, ty åtminstone har jeg aldrig hört talas om att någon annan satt i fråga att en arbetare skulle gå till döden för honom för 2 rdr 32 sk., än mindre göra kontrakt om sådant. Men hära! kan man se huru högt värde hr notsrien Sjöberg i sjelfva verket sätter på arbetaren. Och icke måtte lagen vara sådan att jag skall svara för allt hvad notarien Sjöberg skrifvit, derföre att jag i oförstång lät förmå mig skrifva under kontraktet, ty detlärei väl vara naturligt att ingen med vett och vilja kar sälja lif och ära för 2: 32. Hr notarien Sjöberg har också velat bevisa attjag var nykter då jeg skref under skriften. Om man ä! nykter så länge man kan gå och stå och någorlun da reda sig, så nog kunde jeg det, men i den re diga sinnesförfattning ver jag inte som men bö va:a, då man skall skriva under skrifter som bi notarien Sjöberg låter lägga för en. Det kan viss så vara att hr notarien Sjöberg, med de tuseztal treskillipgar han hvarje vecka drar ifrån arbetatpe kan ofta dricka sådana varor som ban bjöd mig på och br Lorentz som jemt är på källare är väl ocks van dervid, men jsg som är en fattig arbetare ha ej vant mig vid sådant. Den dagen bade jag gät ut nästan fastsnde på morgonen och blef då förs bjuden af hr notarien Sjöberg på cognac, och seda följde jag, på notariens inbjudning, hr Lorentz ti källaren och der fick jag ej ett, som hr notarie Sjöberg sade vid domstolen, utan flera glas portvir och bränvin och öl dertill. Om jag då ej var redig lärer det ej förundra någon annen än hr notarie Sjöherg, som förmodligen tycker att en srbetare all tid är redig nog att gå i fängelse och till döden fö hr notarien Sjöbergs skull. . . Slutligen får jag anmärka att jag så mycket min dre kan vara ansvarig för tidningen, som jag, frå det den upphörde att tryckas på hr Huldbergs tryc keri, ej någonsin vetat hvad som skulle stå i tidnvir gen eller ens i denna stund vet allt hvad den inne hållit. Stockholm den 28 Maj 1850. Eric Gustaf Napoleon Hedman, Boktryckeri-konstförvandt.