Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 4

qvarstanna i månader i detta land; jag har studerat det, jag bar frågat folket, icke den del deraf, hvaron jag nyss talade, utan den som arbetar, som lider och producerar; den som försörjer sina familjer med upp offringar och ansträngningar; den som gifver sitt li för fåderneslandet, då det hotas af .... Röster från venstern. Bravo, bravo! Favand. Och jag säger eder: Kommen i hip den förutsägelse, som man bar efter fången på S: Helena. Italien ska!l duka under och betvinges af Österrike, eller ock skall det blifva repubikanskt (Bifall från venstra sidan). Man nekar att det är förföljelser, att det är afsättningar. Nåväl! I Bologna har man afrättat en vördnadsvärd prest, en af Italiens största talanger, och innan man dädade honom, veten j hvad ran gjorde med honom? Man flådde buden af hela hufvudet .... (Ob, oh!!! Uirop — vederläggningar pa högra sidan). Man slet huden från ensigtet. Köster från högra sidan. Nog, nog! (Långvarig! oväsende.) Favand tillade några ord, som förlorade sig i bullret. Derefter lemnade han tribunen och återvände till sin plats hvarest flera af hans kamrater kommo för att trycka hans hand. General Oudinot. Den bedervärda utskottsrefe: renien har sagt eder det; ändamålet, föremålet oci villkoren för vår intervention i Italien hafva vari föremål för offentliga diskussioner. Vi ha sålede: intet mer att öfverlägga om i denna sak. Jag vill med rågra ord besvara uppgifter som här blifvit framdragna och hvilkas sanningsenlighet je; härstädes högligen bestrider. Den hedervärda talaren, som mnyss nedsteg frår denna tribun, har förklarat, att han i sin egenskaj af soldat har lydt sin militäriska pligt, hurudana och bans ösigter som folkrepresentant varit; och jag ä! verkligen öfvertygad att det förargar honom, att bar icke ankom förr än tvenne dagar efter vårt intåg : Rom (Sorl). Han hear sagt eder att ban inträdt i Rome; at! han sett hundradetuser.de personer med harmens rodvad på sin panna och himndens dolk i sin band. Jag förklarar att det er osant (Protester från ven: stra sidan. Från högra sidan: Bravo, bravo!). Favand. Jag begär ordet. Oudinot. Jag förklarar att det är idel osanning .. (Nya afbrott från venstra sidan). Om det vore sannt, att den franska armåöen, son bestod af 5060 man, hade att göra med en b: folkniog af 100 000 men, som kämpade med kbate: ifver, så skulle våra so!dater, ehutvu tappra de är varit, aldrig kunnat motstå (Afbrott på venstra sidan) Deremot är det sennt, att då det ännu fanns 30,00: man reguliera trupper i Rom, så kom folket oc! bad högste befsalhafvaren för franska armöen 8 frambära dess hyllning inför hans helighets fölte (Utbrott af häftiga rop från venstra sidan). Presidenten. Ni har haft rätt att säga, det mar var fiendtlig mot franska armåen. Röster från venstero. Hr Favand har sagt rak: motsatsen. Presidenten. Och ni vill icke låta sägas, att me var gynnsamt stämd mot den (Reklamationer I venstra sidan). Ni ter ju således parti af våra fien Ger (Energiska protester från venstra sidar). — Oudinot. I afseende på hvad jeg segt åberopa jag hr de Coreceles och general Regnault de Sair Jean dAngelys vittnesbörd. De Corcelles. General Oudinots förklaring är ful. komligt sanningsenlig, och jag förenar mig dermed. . (Häftiga utrop från venstra sidan). Presidenten. Då fråga är om en fransk expedition... (Afbrott). En ledamot af venstern. Nej, om en vanärsnd expedition! Presidenten. J viljen hindra bögsta befåälhafva ren att försvara soldaterna; det är förhatligt. (Ny: och häftiga protester från venstra sidan.) Talrika röster från venstern. Ingen har häran fallit, eller anfaller franska armeen! Flera ledam5!er. J veten väl, att, i stället fö stt anfalla den, försvara vi den mot och inför alle: Presidenten. Jag konstaterar, att våldsamhete: hindrar talaren från att begagna sig af ordet... På venstra sidan. Oh,ob!... Det ärickesannt. Flera röster. Tyst-tyst-tyst! Oudinot. Hr presidentens loford är ganska dyr: bart för armeen; den har känsla af det stora verk som den fulibordat, ty franska armeen hyser i sit hjerta alla krigiska dygder och alla kristna dygder. (På högra sidan: Bravo, bravo!) Jag bar hitintills icke deltagit i någon diskussior om Rom; men jag har blifvit kallad till tribuner emedan man anföll armeen..-. Hela venstern i masse. Nej, nej, det är icke sannt! Charras. Det är en falsk beskyllning. En annan ledamot af venstern. Det är jesuitspråk I... (Tumult.) Oudinot. Alla gånger som man talat om fängel serna i Rom, som skulle hafva blifvit fullpr: ppade gencm vårt förhållande... Från venstern. Men mean har ju aldrig sagt nå: got dylikt?! Oudinot. Sanningen är, att vi aldrig företoge några arrestationer. Hvad vi gjort, det ver att bindra reakiionen, från hvilken sida den oek skulle komma. Hvad vi ästedkommit, det är ordning, det är disciplin, det är polis.:. En ledamot at venstern. Ja polis, ja! Oudinol. Om någon annan arme än vår befunne sig i Rom, så skulle ni icke nog kunna uttrycka eder vrede, icke nog kunna tadla styrelsen, som sålunda låtit franska inflytandet gå under... (På högra sidan: Bravo, bravo!) . . De uppgifter som bär blifvit gilna angående armeen, äro falska. (Häftig rörelse.) Favand. Jeg begär ordet. Oudinot. Jag slutar med dessa enda erd: Det rorcerska folket var ieke fiendtligt hvarken mot frenska armeen, eller mot expeditionen. (Larm på venstra sidan.) Det bevisas deraf, att dessa 180,000 man, om hvilka man talat, och hvilka hade icke mindre än 200 artilleripjeser, hvaremot vi endast hade 47, låtit oss kemma in, emedan de voro öfvertygade at vi kommo för att uppfylla folkets önskningar... !Afbrotw pi venstra sidan. — Bifall på högra sidan.) Favard. Jag protesterar med hela min själs styrka mot de insinuationer, som man velat låta falla mig til last i afseende på armten. Jag bar ieke sagt någonting ef det men vill tillskrifva mig. Det firns blott en enda skillnad mellan gensral Oudinot och mig, det är att han tror att romerska folket är förtjust i påfven och att jag ERRORS rr rörs EA————