Aftonbladet – 27 maj 1850, sida 4

Har ni lyckligt öfverstått denna natts förskräckelse? frågade Karl med orolig min. Ni förekommer migx, svarade Wanda allvarsamt. Jag hade just ämnat fråga er sjelf detsamma. Mitt lif var icke hotadt såsom edert. Jag har endast tänkt på er och på de möjliga följderna för er helsa. Nu är jag lugn, då jag återser er, huld och ljuf såsom alltid, icke träffad al något missöde. Det var en hemsk natt. sJa, en bemsk natt! upprepade Wanda med allvarsam blick. Jag tillstår att erinringen derom är smärtsam för mig. . ,Det var ett eget missöden, fortfor legationssekreteracen, att vi just skulle komma i beröring med denna hop. Huru ofta har jag icke upprepat för er, kära Wanda, då ni öfverlemnade er åt humoristiska svärmerier, att vårt folk är en rå massa, för hvars väl de bättre klasserna visserligen miste draga försorg, men hvilket dock alltid blir ur stånd att uppträda sjelfständigtA4deln är född förmynd:re ål folket. Ni bar då slutligen jemte mig kommit till den öfvertygelse, att en medfödd råhet och ondska råder hos mängdenLegationssekreteraren förrådde tydligen det bemödande att så litet som möjligt vidröra sjelfva hufvudsaken. Han uppehöll sig mest vid allmänna betraktelser och biomständigheter. Grefvinnan fick nu kasta en djup blick i hans karakter. Den slöja var sliten som hittills mött hennes klara öga. fon såg ända ned i hans själs afgrund. Hon insåg nu äf en hans förställning i afseende på politisk ock social öfvertygelse, och föraktade den. . Wanda kunde icke förställa sig, och likväl kunde hon ännu icke säga sin mening rent ut. Hon hade gjort till sin pligt att lugnt höra baronen och pröfva hans sak. Hennes tystnad uppmuntrade honom. Visserligen, anmärkte han, förvånades jag det reseri, hvarmed arbetsren yrkade på min död kunde den misstänka uppstå, alt fråga här vore personliga motiver.p Vid dessa ord kestade legationssekreteraren en lursnde blick på Wanda. Hennes anusigte förrådde intet s år al rörelse el:er nyfikonhe, såsom han väntat. Petta förvir