Aftonbladet – 25 maj 1850, sida 2

fall förslaget skulle förkastas. o RATTEGÅNGSOCH FOLISSAKER. Tumultet på Öland. Ransakningen den 6 och 7 dennes. Af de anklagade, som boidi häktas eller ock till detta rättegångstillfålle afhemtas, hade endast 3:ne blifvit tegne i förvar, men fyra ej kunnat ertappas. utan förmod-s uadanrymt til fasta landet. De förre, som för rätten inställdes, förneka all delak tighet uti uppträdet den 44 Mars, , och en at dem, A-ders Jecobson, påstår till och med, att ehuru hazx-hels dagen vistats nöfvergllt i bycn, hade han ej sett nåcon folusamling eller ens sedermera hört talas om upptrö det. — Då likväl hr Enemen erinrar att Jacobsson bland hopen igenkänts såsom den der var försedd med en grof påk, infaller han häftigt, at han icke hade någon påk, men att hr Enemen hade en. Ordföranden. Men då du icke ver närvarande i tillfallet, bur kan du då veta härom? Den anklagade (förlåget och efter en stunds besisning) Jo, jag har så hört sägas. Crdföranden. Och nyss sade åu likväl att du ej ens hört tales om uppträdet. Hur vill du nu förklara det? De:2a anklagade finner för godt att förskansa sig bakom en envis tystnad. H:n är 294 år gammal, men har ännu ej blifvit admitterad till nativardens begående. Till de anklagede, hvilka alla härefter inpföres, framställer ordföranden fråga, huruvida de efter uppträdet låtit till konungens befallningshafvande ingifva någon skrift derom. De förneka sådant i början, men då skriften uppläses, som af åtskillige bland de tilltalade undertecknats och var daterad den 42 Mars samt den 45 till konungens befailningshafvande blifvit inlemnad, erkänna de att skriften, hvari Ce öfverklaga att brr Stenius och Enaeman företagit en laglös besigtning för att uppspana spår till åverkan och bestormat byemännen då de voro omrin gade af barn och älskade hustrurv, sprängt dörrar och lås och tsgit deras egendom i besiztning; att folksamlnigen blifvit stor å ömse sidor och attsanniogens ord blef för dem framstäldi ; att förrättningsmännen således sågo sig oförmögne taga vår egendom med våld, utan gjorde ett hastigt afträde, sow besvarades från allmänheten med fritt hurrarop och firedes deras högtidliga afträde till deras högsta aktniog med lösa skott m. m. blifvit af dem urderteckned, och att de på erbjudande at en viss Jonas Pettersson i Mellböda uppdragit åt honom att författa den, i ändamål att klaga deröfver att de ej fingo behålla sin egendom och fråga om herrarne hade rätt till en sådan undersöksing de gjort m. m. Härefter förekallas Juhan Norgrer och Nils S3ygg, om hvilka vittnet Fagerrån berättat, att den förre, i den sednares närvaro, några dagar efter tumultet yttret något derom, att det ej var så längesen det varit uppsor i Stockholm och att så också kunde bli här. Norgren kunde hvarken förneka eller bejaka att han fällt ett sådant yttrande, men han hade, liksom de öfrige i tillfållet närvarande, endast pratat en hop galenskaper, utan att någon mening legat derurder. Eao af de nu förrymde anklagade bade yttret, att om herrarne återkomm2e på någon ny undersökniog, så skulle de bli skrämda I sjör Snygg, som varit soldat och lärer undergårt bestreffning för stöld, instämde uti Norgrens uppgift. På eftermiddagen afhördes 4 vittnen, hvilka dock icke hsde någon egentlig ny upplysning att lemna, vidare än af ett viune, att bland den folkhop sor, efter målseganderne, begaf sig till Getterum, var äfven anklagade Ölander, hvilken medhade pistol och aflossade ett skott. Ö. erkänner dettas, under åtskil liga förebäranden. Vid fortsättandet af ransakningen påföljde dag an. ställdes vittnesförhör, egentligen angående den förut vämnda skriften till kocungens befallningsha vande Författaren deraf, Jonas Pettersson, hörd på ed. upp ger att sedan, samma dag tumultet skedås, viunel hört berättelse derom af sådant innehåll som skrif. ten upptager, hade vittnet skriftligen hos en sina go de vän bland de nu anklagade erbjudit sig att, på det rätta förhållandet måtte blifva vederbörande kun Inigt, till konungens befallningshafvarde inlemra er skrift derom. Påföljde dag hade någre af Torp: bysemän ankommit till vittnet, hvarefter i deras när: varo och efter deras uppgifter, ifrågavarande skrif af vittnet uppsattes och upplästes 3:ne gånger sam! undertecknades och afsändes med posten till Kalmar Angående ordalsgen i skriften, kan vittnet ej säga annat, än att så ordsgrannt skrefs, som af de närvarande uppgafs. Efwr et förhör med en ung gosse, Jonas Anoders son, som angifvits för att hafva från Torp ankom mit till Getterum för att efterfråga berrarne, upp lästes ett af hr jägmästaren Stenius inlemnadt längr skriftligt anförande, deru:i han, åberopande sin plig att hafva tillsyn deröfver att jägeribesjeningen fn! gör sin skyldighet, anhåller att få fösta uppmärk samheten ä hvad under de sistförflutne åren i så daut afseende blifvit tillgjordt; helst ett stillatigand vid det a tillfälle möjligen skulle gifva anledning til förmodan derom, att en sådan hr jägmästarens plig blifvit åsidosat 1; hvarefter följer en resume af d flere gerskilda skrifvelser till konungens befallnings