Aftonbladet – 25 maj 1850, sida 2

innu icke vaknat upp ur sitt medvetslösa tillstånd. Fo ket hade slutit en krets samt stod tyst och afbidande. Vansinnet hade åter uppvaknat hos machinarbeta ren. Den röda elden brann i hans bjerna; lågor flad drade omkring hans hufvud. Framför hans blick sväfvad gestalter, som uppmanade honom till bämnd. Han stod alltjemt med handen utsträckt för att stöt till sitt offer och med ögat stirrande på en enda punkt Med klappande hjertan afvaktade mängden dödsstöten. Plötsligen föll dolken ur hans hand. Den starke man nen störtade tillsammans såsom om en blixt bade träffa honom. ; . Marie, Mariel ropade han högljudt och nedsjönk lif lös på marken. Endast ban bade sett henne. Hon stod framför honor med sitt bleka ljufva ansigte och med händerna samman knöppta, liksom om hon ville bedja om nåd för förbry taren. Då Dörner ankom i samma ögonblick, vek folket vil igt-undan för honom. Mängden som var skakad af de ovanliga skådespel, den sett, och i hvilket den trodde si igenkänna Guds finger, lät på hans ord legationssekre teraren och den grefliga familjen fara sin väg. Dör ner satte sig sjelf med i vagnen och ledsagade Wand bem. Intet ss:utal afbröt den pinsamma tystnaden. Hva och en kände sig för mycket skakad, för mycket uppfyll af nattens bändelser, för att ännu tala. Då Dörner to afsked af Wanda, räckte hon honom tacksamt sin hanc hvilken han darrande höll i sin. Frivilligt erbjöd han si att äfven under sitt beskydd föra legationssekreterare hem till dennes boning. Baronen emottog hans anbu med tacksamhet. . Några vänner hade bortfört den sanslöse Rolf, hvilke först småningom återkom till medvetande. Marie, Mariel var det enda ord som han stundta! framstammade. SAMARITANSKAN. I aftonskymningen satt Wanda eftertänksam i sin kam mare. Det andades en egen förtrollning i denna still; jungfruliga ensamhet. Väggarna voro beklädda med sil