Aftonbladet – 24 maj 1850, sida 2

LITTERATUR. Orvar Odd — mannen? — nej! ett Följetongsblad,. Vid denna uppgift skall säkert mången varm vän af hr O. P. Sturzenbechers fina penna och behagliga sångmö klappa händerna; en och annan måhända dock tillika litet förvånas öfver att den bekanta pseudonymen, hvarunder man i flere år älskat att tänka sig en person, nu i hast måste utbytas mot föreställningen om ett blad. JM 1 af Orvar Odd) utkom i Helsingborg den 25 sistl. April; JM 2 den 9 Maj. Bladet är ämnadt att i hvarje vecka presentera ett häfie eller en nummer (om ett ark med 16 spalter istor oktav). Hr S. har öppnat sitt nya företag med en artikel, kallad Krönika, och hvari han talar derom på ett så anspråkslöst sätt, att det nästan stöter på det melankoliska, och i vår tanke innebär en smula orättvisa både emot honom sjelf och måhända äfven andre. Det oaktadt är denna ingress onekligen vacker; ban säger rörande auspicierna, hvarunder O. 0. utgifves: Det är icke under patronatet af något stort iitterärt namn, — vi ega intet sådant att bjuda; icke under garantien af nägon för vittra lekar företrädesvis gynnsam tidpunkt, — ögonblicket är tvärtom i viss mening mera uteslutande politisk än någonsin; icke under den värnande skölden af ett irflytelserikt kamratskap, — förhållanderna hefva längesedan aflägsnat oss från fordna relationer och vi hafva en gång för alla blifvit stående utanför ringen,. Då vi tala om auspicier, mena vi alltså någonting helt annat än allt detta; vi tala på figurlig! sätt -och mena en storhet, en makt af Helt och bållet idealiskt väsen... Vårenls Då vi, liksom säkert många med oss, hjertligen önska hr S. lycka till det påbörjade verket, anse vi det vara vår skyldighet att närmare upplysa publiken om sakens beskaffenhet cch det nya Följetongsbladets tillämnade innehåll. Härom vinnes emellertid säkrast och bäst kännedom genom inhemtande af förf:s egen Anmälan, hvarföre vi tillåta oss ur O. OQO. M 1 införa densamma: Det är tio år sedan psevdonymen Orvar Odd först uppträdde i vår publicistiska och estetiska litteratur. Hesa har i denna tidrymd skrifvit icke obetydligt, utkastat mycket i tidningar, flygblad och kalendrar, äfvenledes gjort en och annan bok. Kritikerna hafva i allmänhet med skonsamhet, måhända allvför stor, behandlat dessa hans pennas alster, men ingen känner bättre än författaren j-If att utaf denna massa brokiga eskisser och försök, ofta tillkomna för det löpande ögonblicket under påtrycket af det oblidkeliga, diktatoriska imperativet: en väntande spalt, en stor del äro af den art, att, om de än kuonat mer eller mindre passera :ör de fem minuterna, de likväl icke egentligen kunna göra kraf på att i strängare mening tillt öra en litteratur.