———— — 2! 7 ————— EE ———————— — lt öfvertribunalrådets våning fattade beslut af högsta vigt ör nästföljande session, hade folket redan begynt storma tyghuset. Det dystra lormet, skriket och oväsendet framträngde ända till denna från stridsplatsen aflägsna trakt. Hvad är det? frågade öfvertribunalrådet öfverraskad. Åter en onyttig kravall, som säkert är ganska välkommen för reaktionen, anmärkte en ledamot af venstra sentern. Folket förderfvar våra bästa planer genom sålana der puts. i Ack, detta är mer än ett puts, anmärkte en af de schlesiska deputerade, som öppnat fönstret. Jag hör tydigt, att man ropar: Lefve republiken!n En betydelsefull paus inträdde. Man såg stumt och förläget på hvarandra. Någras ansigten lyste af en glälje, som de icke kunde döljs. De moderatare voro bestörta och öfverraskade. Jag skall gå ned och öfvertyga mig med egna ögon, nur långt det gått. Jag kommer. tillbaka om gla CM nutern, sade Dörner. Några yngre deputerade erbjödo sig att följa honom. . Under deras frånvaro herskade en allvarsam, nedtryckt sinnesstämning bland de qvarblifvande: Ingen vågade tala om en händelse som tycktes ligga inom möjlighetens om-åde och af många lika mycket önskades som den frukades af andra. Den som bads förmått upptäcka hemliga ankar, utransaka förborgade känslor: den som af blickar, miner, bänders och fötters oroliga rörelser hade kunnat lechiffrera önskningar och 2fsigter, skulle här hafva funnit ett välkommet tillfälle att kasta en djup blickoi de olika karaktererna och rikta sin erfarenhet; Der talades endast. föga, endast likgiltiga saker afhandlades, hufvudsaken antyddes knappast. Jag tror icke folket om så mycken kraft, energi och plananlöggning, anmärkte en ledareot af venstra centern. Republiken i Frankrike var också endast ett vers af slumpenn, sade kaplanen, i det lön grep efter et glas sockervat:en. Hans händer darrade. kd Hos oss anser jag en sådan slump för omöjlig,, merade giatsadvokatens. bil ; 0 pMen om den likvä efve verklighet? å en ehlesiske deputeraden med käck ton. ehet?v frågade d