nast utgifna nummer råkat, vid vppräknande naf de till soire dansante hos Deras Majestäter anbefallda, utesluta fröken-grefvinnan Amelie Lewenhaupt, hvilket misstag härmedelst rättas. — Aftonposten har klandrat Aftonbladets anmärkning emot det långa polisförhöret i poliskammaren med hr Borg, i stället att hänvisa saken till presterskapet, och invänder att det sednare kommer att ske, såvida domstolen skulle anse det af hr Borg hållna tal icke innefatta smädelse och lastande emot Gud samt menar att för närvarande hvarken palismästaren eller domaren kunna neka att upptaga pinålet då allmän åklagare erbjudit sig bevisa oden tilltalades brottslighet enl. ett lagrum ,hvilket icke förutsätter en straffet föregående varning). Detta kunde låta höra sig, om man ej närmare kände sammanhanget; men kan ej hålla streck då. något hvar temligen tillförlitligt känner, att åklagaren här är ep helt och hållet underordnad person, som icke utgör sjelfva motorn af rättegången utan blifvit tillkallad på det en aktor måtte finnas i saken. I alla fall är det klart, att målet är af den natur, att polisen alideles ieke behöfde taga sig något dermed att skaffa, emedan det ej var fråga om något beginget brott hvars upphofsman eller medbroitslige behöfde upptäckas genom preliminära förhör, utan oz ett offentligen hål!et föredrag, Hvad Aftonbladet förut yttrat i denna sak, gick endast ut på atterinra derom, att mål af denna art böra behandlas med var samhet och framförallt icke med onödigt fjesk. Vi kunne i:ke bjelpa att det i vårt tycke faller sig något otympligt, som man säger, och jätt kan komma att stöta i det löjliga, om poisen som har annat att sköta, tager Dominikanerminen på sig och förvandlar sig till en sorts andlig inqvisition. Må man icke säga att jemförelsen är öfverdrifven, ty namnet inavisition kommer af inqvirera, ransaka; det be böfver de:före icke vara fråga om tortur, hvilket man vanligen tänker på vid detta namn. Hvad åklagaren hade att anmärka mot hr Borgs tal, kunde och borde åtminstone gå direkt till domstol, så vida fråga var att göra Borg skyldig till det brottet att med uppsåt hafva lastat och smädat Gud. Vi torde för öfrigt få erinra att Aftoubladet allt ifrån början, då Arbetarföreningens sammankomst omtalades efter Reform, afhöll sig från allt omdöme öfver hr Borgs satser och yttrade att vi öfverlemnade åt theologerne at: upptaga och vederlägga dem. Hvad vi anmärkt emot polisen är sålunda enligt med det handlingssätt vi sjelfve iakttagit. At vilja göra en polissak om satser och argumentationer hvilkas bedömande erfordrar en pröfning af deras förmenta mer eller mindre missförhållande till en antacen lära, måste deremot alltid vara en abnormitet.