Aftonbladet – 24 maj 1850, sida 2

utionen. Reaktionen, som under Camphausen missbru kade den ädle mannens svaghet och först vid denna tide vågade uppträda djerfvare med dagligen växande öfver mod, åstadkom en partiernas fluktuation, så att hvarke ninisteren eller oppositionen kun:e berömma sig af segel Berge fortforo att bereda hvarandra svårigheter och ut röttade det efter ett bestämdt praktiskt resultat längtan le folket med långa, fåfängliga striser om s. k. princip ch kabinettsfrågor. Ministrarne sjelfve, hvilka nästan aldrig togos af na ionalförsamlingens majoritet, funno lika ltet något stöt 10s kronan, i fall de voro uppriktigt konstitutionelt sin ade. Vid deras sida gjorde sig en kamarillas inflytaånd sällande, i hvilkens ledband de gingo, utan att de synte ina det. Sålunda stod pationalförsamlingen, hvarken ägande nå sot fast stöd hos folket, ej heller lierad med kronan ge nom en från dess majoritet utgången minister. Dessutor hade de välmående borgrarne tröttnat vid de ändlösa orc igheterna, såsom hvilkas enda orsak de betraktade natic nalförsamlingen, hvilken allt mer förlorade deras sympath ill och med klubbarne, hvilka utöfvade stort inflytand oå folket, utplånade all återstående aktning för folkrepre sentanterna genom de smädelser, med hvilka de öfverho pade sådana seslut, som icke voro i deras smak. Raskt på hvarandra följande händelser skaffade oppo sitionen seger. Efter den Steinska motionen, som blifvi framkallad af den högre militärpersonalens uppenbart re aktionära riktnin; och åsyftande ett beifrande häremo stod fo:ket åter på nationalförsamlingens sida. Kontra revolutionen var deciderad att gå till det yttersta. E statskupp förbereddes. Det lyckades alltför lätt hos e nation, hvars politiska lif ännu icke kunnat vinna någo asthet, hvars rättskänsla slumrat I århundraden och sor innu var djupt försjunken i materialism och indifferens. Nationalförsamlingen upplöstes. Annu är denna hän lelse för färsk, ännu äre partierna, hvilka stå skarpar in någonsin mot hvarandra, för upprörda, för att ett lugn ymdöme skulle kunna: fällas. Historien skall dömma öf ver nationalförsamlingen och dess motståndare. Under det att emedlertid venstra sidans hufvudman