Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 5

allmänna folkopinionen hade sitt fotfäste. På samma sätt hoppas jag att det skall gå med afseende på allt det, som ännu tarfvas för folkskolans utbildning; ty hon är icke ännu på långt när hvad hon kan och bör blifva, såsom i det följande skall visas. Men genom denna reform har dock, enligt min tanke, ändamålsenligheten af andra verkstälida eller i görninningen varande reformer inträdt, såsom jag äfven hoppas kunna ådagalägga. ANDRA ARTIKELN. Att brottslingarnes och fångarnes antal under sista femtiotalet vuxit till en förvånande höjd, bar fosterlandsvännen sett med bäfvan för framtiden, och justitiestatsmimsterns årligen återkommande berättelser om brottmilen i riket hafva visserligen varit en nyttig och upplysande, men derjemte nedslående skildring at folkets tillstånd i moraliskt hänseende. Orsakerna till brotten hafva varit många kombinerade, och pressen har icke underlåtit att relevera dem. Merendels bar dock den ymniga, folk och land öfversvämmande bränvinefloden skyldrat såsom förnämsta källan till brotten, och visserbgen har den sin dryga andel deri: men om man lyssnat till den lägre massan sjelf, som hufvudsskligen rekryterat fångpersonalen, så har den, märkvärdigt nog, uppgilvit såsom förnämsta orsaken straffeus successiva mildring, att dödsoch spöstraffet mindre ofta användts, samt straffanstalternas förbäittring, att fångarne i flera hänseenden hafva det bättre, än den redlige arbetaren o. s. v. Ofta har jag äfven hört personer ur den bättre lottade folkklassen föra samma jargon. Hvad bevisas häraf annat, än att dessa opinanter ännu siå på den punkt af låg bildning, att blotta föreställningen om b:ottets natur och den per soniga frihetens förlust icke för dem är tillräckligt afskräckande från brotts begående? Huru nödvändig är icke derföre tolkskolan i sin ändamålsenliga organisation och utbildning, om det nya, menskligare st affsystemets ändamålsenlighet skall af massan kunna inses, och brott förekommas utan dessa barbariska exekutiocer, till bvilkas åskådande den råa pöbeln skyndar, ofta med större uppoffrisg af tid och medel, än hvarmed den skulle kunna åse den härligaste dram på teatern? Såsom kommunens tillsyningsman för försvarslöse fick jag mig från konungens befallningshafvande tillsänd bland endra en person, som i 7 år varit på föstning, men nu frigifvits. At annorstädas få sysse!sättuing och för svar för den illa beryktade, nakne mannen var ej görligt. Han starvnede derföre bos mig. Men oaktadt han förhöll sig exemplariskt väl och fick anständiga kläder, som han verkligen med egitt arbete förtjente, kastade det mig ett balfi å:s vänliga och allvarliga föreläsnipgar, innan mitt öfriga arbetsfolk frivilligt kunde tillåta honom spisa vid samma bord och i öfrigt erkänna honom ega alla en fri menniskas naturliga rättigheter. Hvad bevisar detta och många dylika förekommande fall, om ej det, att folkskolans harmoniska utbildning är ett nödvändigt beting för ändamålsenligheten af den införda liberala författningen rörande försvarslösa personers i allmänhet, och frigifne fångars isynnerhet, billiga anspråk på medmenniskors erkännande af deras menskliga rättigheter? Med hvad framgång i stort kunna väl de personer eller associationer verka, som ifra för frigifne fångars upprättelse och återställelse, om ej folkskolan utgör alla upplyste folkvänners operationsbas? Hvad godt i stort kan uträttas af sällskaperna de fattiges vänner,, för öm och sedlig modervård, för vanvårdade barn, eller hvad de än kaltas dessa filantropiska associationer, om de ej i fockskolan söka sitt bästa stöd? Hvad godt i stort kunna sjelfva Bibelsällskaperna uträtta utan foliskolan? Klagar man ej allmänt öfver en med bibelspridningens fortgående jemnt sjunkande rehgiositet hos den stora massan? Månne ej orsaken härtill får sökas i den omständighet, att den folkskola, som varit af gammalt, gjort något för att uppfostra menniskorna för himmelen, men intet, för att uppfostra dem för lifvet härnere? Hvad annat hufvudsakligen, än en yttre fernissa på råheten, kunna Bildningsceirklarne med sina föredrag och sina tillställningar för sällskapslifvets förfining verka för sådana personer, som utan den för utgående nödiga bildningen tillåtas bivista dess sammankomster? Obestridligt måste ju således bildningscirklarnes vänner och gynnare söka foträstet för sina berömvärda bemödanden i en till hela arbetsklassen sig sträckande folkskola? Huru skall massan af erbetarne i jorden få håg för att taga kännedom om 1esultaterna af landthushållnings-sällskapernas bemödanden, om ej folkskolan förbje!per härtill? Huru skall väl militärbefälets besvär med rekrytundervissiagen kunna i någon mån underlättas, om ej folkskolan genom allmän bildnings meddelande undanrödjer råheten hos dem, som antaga värfning och lega till krigs!jensten ? Huru skall...? Men det kan vara nog med frågor , ty ingen som sjelf vet att värdera bi!dningens förmåner, kan annat än nitälska för folkskolan, hvars välgörande inflytande på alla sambällsförhå!landen utan gensägelse kan biif