Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 5

!ormen högre än den inneboende andan. Dess omdöm var sällen frukten af sorgfällig pröfning, men merändel rigtigt. Instinkten ledde församlingen och den oförderf vade känslan afgjorde ofta med mera takt och skicklighet in en högre uppfattning skulle hafva förmått. Dess fe härledde sig från det beta blodet, icke från en förderfva kärna. Sjelfva dess dygder buro dock prägeln af passior af vild enthusiasm. Så var det folk beskaffadt som nu stod lyssnande trängre och vidsträcktare kretsar omkring tribunen. Så som talare uppträdde för tillfället den bekante djurläkare: Urban, hvilkens långa skägg räckte nästan till medjar Han uppmanade mängden, att hålla ett vaksamt öga p reaktionens steg. Från tyghuset skola vapen i hemlighet aflägsnas. Ti hvad ändamål? frågade han med hög röst. Jo för a! använda dem mot Berlin. På alla håll är residensstade omringad med trupper. Man drager allt hårdare till de rännsnara, med hvilken man vill strypa den unga, knap past födda friheten. Skola vi tillåta sådant? Nej, nej! ropade mängden, vi tillåte det icke. Då måsten j förhindra det och genom handling bevis: att j ären män. Tagen sjelfva de vapen, med hvilka ma måste bekämpa reaktionen., Vi skola hemta dem, ropade folket med vrede. Hvem tillhör tyghuset och dess förråder? frågad den store agitatora med sin thordönsstämmå, sedan Urbai under allmänt bifall upphört att tala. Eder, och än e sång eder ! Oss,, återupprepade folket högljudt. Med de penningar som j med svett och möda förvärf vat, och hvilka man af eder utpressat, har regeringen an skaffat dessa vapen, som den i ond afsigt undanhåller fö eder. Hvem har tillkämpat sig friheten? J allena, oc vu vägrar msn alt anförtro åt eder vapen för att beskydd len. Regeringens afsigter äro kända, men j skolen me 3dra händer sönderrifva dess lögnnät. Bravo!, dundrade det från tusende munnar cch sam Lidigt dermed upplyftades hundradetals knulna näfvar. Jag har för längesedan varnat eder. Förräderiet ehuru hemligt det än blifvit hållet, var icke någon hem lighet mer, ty jag har mina ögon öfverallt; såsom väkta ren i tornet står jag och vakar för folket. . ij Det är sannt! jublade mängden till svar åt sin favori! Redan för fjorton dagar sedan visste jag och uttalad öppet, att tvenne kompanier infantori hvarje afton besatt