Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 5

der, i lugn inom sig och i demokratisk anda kunnat omgestalta formerna för statslifvet, utan att en reaktion der vågar resa hufvudet inom landet och utan att ens ryssen vågar deremot göra föreställningar? Månne ej den omständigheten, att detta omgestaltande blifvit förberedt genom en ordnad folkskola, i hvilken al!a andra demokratiska institutioner ega icke allenast sin nödvändiga grund, utan ock säkraste stödet för sitt bestånd? Om jag häruti villar mig, så är det åtminstone en ljuf villa, att tro på den förädlade folkandens sesrande makt. Huru är väl åter den makt, som t. ex. i Ryssland hufvudsakligen förmår undanhålla folket dess mest naturliga politiska rättigheter, ehuru bildningen, inskränkt inom vissa klasser, står på e2 temligen bög punkt äfven der? Månne ej den omständigheten, att Ryssland soknar allt hved folkskola kallas bör? Visserligen förunnas åt ryska massan att lära den rekiski ortbodoxa katekesen; men enligt denna (ärob:k står sjelfherrskarens vilja i moralsystemet öfver den gudomliga lagen, i menniskans a:la jordiska angelägenbeter; och enligt samma lärobok utgör kejsarens person i irosläran minst den fjerde gudomspersonen, så att sjeliva religionen fått lina -ig såsom tjensteqvinna åt det politiska förtrycket. Ville någon root bättre vetande neka, att folkbildningens förhindrande utgör ett grunddrag i ryska regeringskonsten, så hänvisas han till sista årets uppenbarelser, som nogsamt förklara hvad Rysslands kloka och krvaftfulla styrelse apser för sig och regeringssystemet ändamålsenligast tillsvidare. Liktidigt med tillstymmelserna af inom det stora riket vaknande fribetsbegrepp med thy åtföljande sammansvärjningar — hvad gör kejsaren? Han benådar till lifvet dem, som för samma brott, föröfvadt i sjeifva det bildade Tyskland, skjutas eller hängas af hans själsfrände Osterrikarn; men u!firdar derjemte en ukas, som för hela den ofrälse massan (och till den börde de sammansvurne, bland hvilka en del bivistat universitet) hermetiskt och utan undantag stänger vägen till den bättre bildningens källor, hänvisande de arme till den kejrerliga kaekesen, som, förklarad af råa poper, bör vara deras sernådigst förunnade andliga resekost för lifvet, väl vetande, att han i dylika regeringshandlingar, konseuvent utförde, har mot folkets dunkla frihetsbegrepp ett bättre värn, ån Österrikarn eger i sina blodsdomar, under ett tillträde till odl!ingens killor, som ej så noga kan tills: för sesterns folk. Han vet, den polit kloke czarer, att det ännu går an att följa detta system, hvarpå sjelfherrskarthronens bestånd ytterst hvilar; han vet, att han i bildningens utestängande från massan af folket har sot dess instinktlika frihetssträfvande ett pålitligare stöd, än det han i sina härmassor eger mot de omgifvande något upplystare folkens kamp för frihetens utbildning. Visserligen kan äfven, kanske snart nog, i Ryssland komma en revolution; men under imassans nuvarande bildningsgrad endast till förmån för något parti inom den högre folkkasten, hvarvid massan som vanligt får vara kanonfödan och eluiligen åtnöjas med råa folks vanliga segernjutning vid dylika brytningar, att få sjunga fe deum öfver sin egen förnedring. Jag inbillar mig derföre, att de, som af revoittillstymmelserna i Ryssland hysa stora förhoppningar med afseende på den europeiska folkfrihetens segrar, missräkna sig, sålänge intet tecken till folkskola eller folkbildning visar sig i öster; ty symptomerna af ryska massans socialistiska sträfvanden, som tyckas blott angå den materiella jordklimpen, röja derföre icke den odlade menniskans insedda behof af hvad man egentligen förstår med politisk frihet. Väl vore lifegenskapens afskaffande och massans erkända rätt till jordens förvärfvande ett steg framåt; men utan folkskola huru länge kunde ej rättstillståndet stanna på denna punkt, då sjelfherrskarens absoluta vilja i alla andra hänseenden vore folkets högsta lag? Nir man således ser, att det i despotiska stater lyckas att upprätthålla det autokratiska styrelsesystemet hufvudsakligen derigenom, att man der gör allt med kraft för att utestänga folkskolan; så borde man i fria stater göra allt med kraft för henne, för att derigenom desto bättre kunna upprätthålla det demokratiskt konstitutionella regeringssättet. Om det således ej kan nekas, att folkskolan, betraktad ur politisk synpunkt, måste åsyfta möj:iggörandet för folket i massa, att icke allenast på den lugna diskussionens väg vinna delaktighet i fribetens fördelar, utan ock att under en jemnt fortskridande intellektuel odling och religiöst sediig förbättring komma till förmågan att rätt begagna en vu nen högre frihet; så må men deraf kunna ursäkta min kärlek för folkskolan, såsom 1 min tanka förtjent af 2it stadse vara en ädel konungs och ett fritt folks ögensten. Med den förhoppning, att folkskolan skall gå framåt, kan jag derföre ej se några vådor för laudet i t. ex. den friaste representationsre:orms genomförande, en gång. : Det har gått snabbt nog att tillskepa folkskolan genom korungamsktens kategoriska be