Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 4

cke alls om; men här till venster stå kistorna med tändvålsgevären. Har ni tagit riktigt märke nu ? Ja vaserra! svarade ynglingen med säker tillförsigt. ,Tyghuset måste under hvad vilkor som helst stormas. Ni intränger med några beslutsaroma män, uppbryter kistorna och tager ut de nya gevären; derefter kommer ni till mig så snart ni kan. ,Jag förstår. . Naturligtvis tand för tunga! Så snart gevären äro aflemnade, erhåller ni det öfverenskomna priset; tills vidare håll till godo med litet smått., Med smilande glädje stoppade ynglingen på sig de guldstycken, som främlingen gaf honom, samt aflägsnade sig efter en kort helsning. I trappan stannade ban ett ögonblick, framtog pengarne och räknade dem på flata handen; sedan hans ögon njutit af en skatt, som han hittills aldrig sett, mumlade han för sig sjelf: v Den svarte skall få erfara om jag är någon dum lrummel.n På detta sätt arbetade emellertid de mest olika intressen på att åstadkomma en ny konflikt. Afven det demokroatiska partiet blef icke främmande för denna plan. Hos leta parti hade den öfvertygelse gjort sig allt mer gällande, att regeringen icke var ärlig utan sökte inskränka le en gång medgifna friheterna. Detta misstroende, som till en del syntes vara grundadt, förökades än ytterligare senom ministörens åtgärder. Den ädle, ehuru kraftlöse Camphausen hade hastigt förlorat sin popularitet genom revolutionens förnekande, genom prinsens af Preussen återkallande och genom det nya författningsförslaget, som mötte mycken ovilja. Än mindre lyckades det sedermera misistören Auerswald ett vinna folkets förtroende. Att det vid siden af de ansvarige ministrarne fanns ett hofparti I Potsdam, som bitdade en afgjord opposition mot allt framåtskridsnde, hade redan länge icke varit nåNationa!församlisgen sjelf, hvilken var rliga elementer, motsvarade lika lihemlighet, sammansatt af besynner! iet den Berlinska demokratiens högt spända fordringar. Dess majoritet var i början alltför ministeriellt sinnad och derföre mindre omtyckt. Endast sörskilda utmärktare ledamöter af venstra sidan åtnjöto någon popularitet. förenade sig för att hos Alla dessa omständigheter folket bibehålla en fortfarande g ning och spänning, hvaraf folkledarne förstodo all begagna sig. Desse hade icke ers sjelfva kommit till klarhet angående afsigten och ändamåiet med den rörelse, som de framkallat. Om ock de fleste