Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 4

vit honom påförd, ett vilkor hvilket ej måtte anses sakna grund. Inskränkniogen genom 14:te gäller endast dem, som äro i andras tjenst eller med tillfälligt arbete hos andra personer sig försörja, och de äro ju tydligen i en af andras godtycke beroende ställning. Ait landsoch stadsfiskaler, kronolänsmin m. fl. äro beröfvade all valrätt är ganska illa, alldenstund dessa personer såsom herr —Tr rigtigt anmärker äro närmere införlifvede med nationen och vä! i tillfälle att säkert kunpa bedörama dess behof, men dettyekes insindaren svårt att klandra regeringen derföre att den ej åsidosatt ett stadgande, som ingår i alla de representationsförsleg, hvilka på de sednare riksdagarne vunnit sympathier hos borgareoch bondestånden, samt tydligen tyckes vara ämnadt att minska regeringens inflytande på valen. Ilvarföre regementspastorer i valrätt blifvit ställde i jemnbredd med domare och kronofogdar kan insändare: ej uppgifva, men äfven om det si:om herr —Tr insinuerar skett för deras rangs skull, -å ligger väl deruti ingenting så himmelskriande eller riksförderfiigt att ett förslag till en förbättrad representation på den grund bör förkastas. Detsamma gäller om den skillnad, som uti bestämmelserne om hvilka personer, som äro valbare till första kammaren, blifvit gjord emellan kyrkoberdar af 4:sta och af 9:dra klassens pastorater ). Tyvärr är det enligt gällande grundleg så illa ställdt att intet förslag kan genomdrifvas, som alltför mycket trotsar adelns och prestesåndets fördomar och för dessa begge stånd måste den 34:sta betraktas såsom afsedd. Den ionehåller derföre mycket, som insändaren, hvilken hatar alla valbarhetsqvalifikationer, ej kan gi!la, men genom densamma har dock det bålverk för de nämnde ståndens privilegier, som nu existerar uti föreskriften att till halfva representationen ingen är valbar, som ej tillhör dem, blifvit sprängdt och hvad mera är ett högt allmänt förtroende och vunnen riksdagsmanzacrfarenhbet hafva blifvit erkände betyda mera, än alla konst!ade valbarhetsqvalifikationer. Detta anser insändaren för ett stort stez framåt och på herr —rs fråga hvad sunda förnuftet betyder mot konstlade råmärken, svarar han derföre tryggt: — ingenting, så länge makten uteslutande tillhör dem, hvilka genom konstlade råmärken blifvit skiljda från nationen och fått från befordrande af dess väl ganska skiljaktiga intressen, men allt då alla representanter blifva utsedde gencm samfäldta val och medborgerligt förtroende är erkändt vara den första valbarhetsqvalifikationen af alla. Att, såsom herr —r uppgifver, en nyss myndig blifven underlöjtnant erhåller lika stor rösträtt med 16 ägare af mindre än V.:dels hemman, eiler 8, som äga !s:dels hemman c. är onekligen oproportionerligt, men torde dock kunna förbises, om men tager i betraktande det ringa inflytande samtlige embetsmän komma att utöfva vid valen tillsammans med de mindre hemmanrsägarne. Uti det af herr —Fr citerade Elfsborgs län erhålla t. ex. de sistnämnde 2,5865,, röster eler helt rära ,, af hele röstetalet, men de med dem gemensamt röstande embetsmännen deremot endast 74,, röster eller omkring V.o af det hela. Uuvi hvarje fall måste det anses såsom ett stort steg framåt om en nyss myndig blifven underlöjtnant vid samfäldta val erhåller lika rösträtt med ägaren af ett hemman i stället för att ban ru, såsom ofta är fallet, alldeles efter sitt enskilda godtycke kan göra! hvilken adelsman, han behagar, till riksdegsman, och ett på detta sätt utsedt ombud endast behöfver några få själafränders förtroende föratt i förstärkt statsutskott på a timmar tillintetgöra alla de försök till besparingars införande eller orimliga tullsatsers nedsättande, hvarpå herr —r och endra aktade folkombud hverje riksdag rastlöst arbetat i månader och år. Herr —r Ööfverklagar, såsom ett serdeles redaktionsfel, att det uti 51 m. fi. ÅS förutsättes att de utsedde valnämndernes ledamöter samilige skola infinna sig vid förrättning af val till 1:sta kammaren, men månne det ej är fullkomligt i sin ordning att ett så vigtigt förtroende, som det att vara ledamot i valoämnd ej lemnas utan med åtföljande förbindelse att uppfylla de med detta uppdrag förenade skyldigheter? Hvarje hinder mot valrömnadernes fullkomlighet är också afbjelpt genom stadgandet uti 49 att suppleanter böra vid det tillfälle a: de ordinarie ledamöterne utses till en tredjedel af dessas antal väljas, ej blott för att ingå vid de ledigheter, som genom dödsfall eller annorledes uppstå, utan äfven för alt inträda i ordinarie ledamots befattning, vid dennes laga förfall. Herr —Tr påstår att dem förändring, som skett i närvarande föreskrifter, om huru vid grundlagsändringar skall tillgå, deruti, att efter det hvilande förslaget riksförsamlingens samtycke erfordras vid 2:ne på hvarannan följande lagtima riksdagar, i stället för såsom nu ständernes vid 2:ne riksdagar, utan afseende på om den ena är urtima — nästan tillintetgör möjligheten af en för folket nödig och nyttig förändring af grundlagen. Insändaren tror deremot detta stadgande helt och hållet tillintetgöra möjligbeten af att folkets rättigheter fråntagas detsamma genom en hastig statskupp under iakttagande af lagliga former, och anser det såsom sådant ganska berömligt. Det sistförfutna årets historia viser nemligen tillräckligt, att ögonblick kunna inträffa då ett helt folk af leda vid politiska agitationer fattas af en reaktionär anda och utser ombud, som äro likgiltiga för bevarandet af dess rättigheter. Det torde derföre i sjelfva frihetens intresse ej vera ur vägen att utom ine riksdegars bifall, äfven tillräcklig tid för sjelfva folket till granskning af ett förslag och eftertanka om dess lömplicbet, uti grundlagen är föreskrifven. Häåradsskrifvarnes uppgif:er cm förhållandet vid riksdagsmannavalen i Eifstorgs län hafva ej behagat berr —r och hen dim visa serdeles ofördelaktiga resultater; men månne ej herr —r vid detta omdömes fällande Ilitit förleda sig af större sympathier för borgareoch bondestånden än för personlighetsprincipen, hvilken han dock sedermera säger företrädesvis böra afses? Låtom oss se efter: ) Vi kunne likväl icke tillbakah5lla den meningen att detta är en af de mest förkavliga och orimliga skilnader i rättigheter, som detra förslag i ppställt. Blott slumpen af ett bögre eller lägre betyg i pastoralexarcen, hvartill som man vet en högst märkvärdig beräkning ligger till grund, åstadkommer i