Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 4

TÄNDNÅLSGEVÄREN. Efter måltiden aflägsnade Wilhelm sig och tog vägen åt Oranienburgerstrasse, utför grosse Friedrichsstrasse och framåt den Linden. Hos portvakten i hötel de Rome frågade han efter en fransman, vid namn Saulier. Portvakten visade honom två trappor upp, förundrad öfver det besök sam den främmande gästen skulle mottaga. Ynglingen bultade på dörren. En kraftfull röst ropade: Stig inl Wilhelm inträdde i rummet, i hvilket en ung man låg på soffan. Ynglingen blef stående vid dörren. Hvem är det?, frågade fransmannen, till hälften resande sig upp. Han talade bra tyska, ehuru med främmande accent. Wilhelm Fink, var svaret. pJa, jag ser. Godt! Träd närmare! Så! Tag nu er stol och sätt er. Vill ni ha en cigarr? Var god och tag en och tänd pål, Ynglingen lät icke truga sig, utan grep helt ogenerad efter en af de äkta havanna-cigarrer, som lågo på bordet, samt tog eld af det tillreds ståenle ljuset; derefter kastade han sig beqvämt ned på den stoppade stolen och u!sträckte sina ben. Nu brakar det rigtigt löst, sade han efter en paus sedan han blåst den blåa röken ifrån sig. Tror ni verkligen det?, frågade fremlingen med lurande blick. Denna gång är det säkert. Friedel har lofvat det och när han lofvar, så håller han ord. Hade jag inte trott i hela mitt lif, att den svarte höll med reaktionär rerna; men vänta bara, det skall de ha igen Ni tror således, att er bror står i aristokratisk sold. Det tror jag. Jag kände genast 15en: den fördömde: pietisten, som spelar under täcke med det förnäma packet. Hvad gör det, sade fransmannen, sedan han tönk! efter några ögonblick; så mycket bättre om vi få skyll: hela historien på reaktionen. Vi vinna då i dubbelt fal vårt ändamål. Den sluge ynglingen, som lätt insåg meningen, nickade med hufvudet och blinkade med de knipsluga . o Emellertid hade fransmannen framtagit och öppnat i sluten portfölj; derur framdrog han eit pappersblad, ban sorgfälligt bevarat bland de öfriga. i Se här!, sade han till Wilhelm, här är en ritning Till höger der ligga de gamla musköterna, dem bry vi os