Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 3

allmänna åklagaren hr landsfiskalen J. M. Landberg slutpåståenden afgifvit, pu mera af desse blifvit till slutlig pröfoing öfverlemnadt, cch då hr prosten Strettenberg icke saknat rådrum, att deri andraga allt hvad ban kunnat nödigt akta, hvadan något afseende å hans vid rättegångstillfället den 2 i denna månad framställda begäran om ytterligare uppskof, ej kan fästas, finner häradsrätten sig vara oförhindrad detta mål till afdömande företaga. Uti den af Paul Andersson afgifoe stämningsansökning förekomma följande mot hr prosten angifne brott och förseelser, i och utom embetet, för hvilka laga ansvar yrkats, nemligen: 4:0 Ått hr prosten uti Tanums kyrka, under offentliga satbechesmiförhöret 4847 med samma års naitvardsungdom, i vredesmode, dragit, skuffat och stött kärandens son Johannes Paulsson, hvilken för beredelse till sin första nattvardsgång äfven befunnit sig bland läsebarnen. 2:0o Att hr prosten under läsförhören intalat och förmått nattvardsungdomen till utgifter, dem hr prosten sig till fördel emottagit. 3:0 Att hr prosten på pastorsembetets vägnar, offentligen utfärdat ett presibevis hvilket så väl för kärandens son som synnerligast för käranden sjelf skall vara skymfligt cch förklenande. 4:0 Att hr prosten u!i Tanums kyrka lördagen d. 412 December 4847, under det han, såsom pastor förrättade sockenstämma, emot käranden haft förklenande omdömen, för att dermed förmå försarulingen att icke välja käranden till ledamot i sockennämnden. 5:o Att hr prosten efter slutad gudstjenst söndagen den 28 Februari i Tanums kyrka, med kvuten hand och utsträckt arm, i vredesmode sökt förmå käranden, att under den tid folket gick ur kyrkan, stå vid kyrkdörren och skämmas, för det, som br prosten skall uttryckt sig: käranden ,olagligt, dåligt och oredligt uppfört sig såsom ordförande i Tanums sockens fattigvårdsstyrelse. 6:0 Att hr prosten, i egenskap af pastor i Tanum, inför konungens befallzingshafvande i Götheborg d. 235 Mars 1848, mot kärenden pnyttjat ett skrifsätt, så förnärmande, att han synes glömt sig sjelf och det andliga embete han beklädde. Härförutan hafva under vittnesförhören vid sisulidet års laga hösteting förekommit följande, af käranden icke apgifoe, men af vittnen omtalade förseelser af herr prosten Strettenberg, nemligen dels, att vid af honom hållet val till elektor för utväljende af riksdagsfullmäktig för Bondeståindet vid sist hållne allmänna riksdag. Herr prosten skall sökt hindra de väljande att till elektor utse käranden, och dels, att herr prosten uti sin predikan å Michaelidagen den 1:sta Oktober sistlidet år, afvikande från egentliga predikoämnet, haft yttranden, hvilka förmodats afse förevarande rättegång och för käranden förnärmande varit, samt väckt sådan uppmärksamhet hos folket, att andakten deraf blifvit störd, hvilka tilldregelser allmänna åklagaren till beifracde upptagit och derföre samt de flere mot herr prosten förekomne anklagelser, yrkat ansvar efter allmän leg. jemte embetets förlust. Vid pröfningar af desse sålunda förekomne anklagelser, innefattande sammanblandade embetsfei och lagbrott, har häradsrätten, följande föreskrifterra i 4 och ö SS af kongl. brefvet d. 7 December 4787 funnit sig endast tillkomma att pröfva de sednare, med öfverlemnande af de förra eller embetsförseelserna till vederbörande konsistorii bedömande; sålunda och ehuru, hvad angår det af kert prosten Strettenberg d. 5 Juni 41847 utfärdade bevis för käranden Paul Anderssons son och om käraeden deri nyttjade uttryck af högmodig, stursk och inbilsk. Häradsrätten finner desse, måbända opassande yttranden, icke vara af den beskaffenhet att kunna hänföras till den laga påföljd åklagaren derföre yrkat eller i öfrigt i lag bestämdt bötesansvar, derom åklagarens och kärandens påståenden underkännas, öfverlemnas dock till vederbörande konsistorium att pröfva, huruvida berörde bevis är inrättadt i enlighet med kyrkolagen och särskildte gällande författningar. Ianan häradsrätten till pröfning företager anklagelsen, att berr prosten skall intalat nattvardsungdomen att gifva sig skänker och gåfvor, bör utlåtande meddelas öfver det af herr prosten anförda jäf mot dem. bland läsebarnen, hvilka blifvit i denna omständighet såsom vittnen hörde; och alldenstund allmänna åklagaren härföre yrkat det ansvar 44:de kap. 2 första mom. missgerningsbalken stadgar, hvaruti jemväl inbegripes skyldigheten att rätta upp skadan, hvi!ken skadeersättning i första rummet borde tillkomma barnens föräldrar eller lsga målsmän och desse sålunda i denna fråga bafva att förvänta nytta eller. skada; fördenskull och med stöd af 47 kap. 7 S rättegångsbalken pröfvar häradsrätten rättvist förklara de af nattvardsbarnen, hvilka såsom viltnen blifvit hörde och vittnat derom, att herr prosten uppmanat läsebarnen att, såsom orden lyda, tänka på bans stora bushåll, i denna omständighet vara jäfvige, och att derlöre å deras berättelser i denna del lagligt afseende icke kan fästas; men hvad de i öfrigt i detta mål vittnat och derom särskild : jäfsanmärkning icke förekommit, må deras berättelser äga laglig kraft och verkan. Nu är väl icke genom vittnen bevisning förekommen derom, att hr prosten intalat eller förledt nattvardsbarnen att tilldeta honom gåfvor eller skänker; men som af hr prostens muntliga förklarande inför Rätten uti denna omständighet visar sig, att han, under åberopande af urgammalt bruk, erkännt att han, sedan admittering skett, tillsagt barnen, att de som ville gifva honom något, kunde så göra och lemna deras gåfvor i sakristian, hvilket också skedde, och sålunda verkligen gäfvor emottagit, hvilket dock är stridande såväl mot allmän lag, som emot den sf Kongl. Maj:t den 25 Sept. 4722 fastställda förening mellan presterskapet och allmogen i Bohus län och presterskapets rättigheter, bvilka deri äro bestämda, under förbud för prester: kapet att i öfrigt något begära, mindre afivinga åhörare något; ailtså och i tillämpning af 44 kap. 2 1:a mom. Mis:gerningsbalken, förklarar Häradsrätten hr prosten Strettenberg hafva gjort sig skyldig till .den i åberopade lagrum stadgade påföljd. Genom målet afhörde vittnen är fulltygadt, att en söckendag 4847, under läsförhör i Tanums kyrka TT a. a a LS An RR RR RER RA