Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 3

hans öga sig vid den sparsamma upplysning, som framträngde genom de sönderslagna och med papper öfverklistrade fönsterrutorna. På det svarta golfvet vältrade sig tvenne halfnakna pojkar, på hvilka pietistenså när hade fallit omkull. En gammal qvinna satt bopkrupen i en vrå på halfrutten halm. En sofvande yngling om sjutton år låg utsträckt på en bänk och snarkade högt. En yngre qvinna och en piga med fräck blick stodo vid spiseln och blåste i kolen, som icke ville antända den fuktiga veden. En stinkande rök bade utbredt sig i rummet och retade pietisten, hvilken ännu icke liksom de andra hade vant sig dervid, till att gång efter annan hosta och nysa. Nå bvad tycker ni om mitt p lats? frågade korrektionisten skämtande. Så bra som prinsen af Preussen har jag just icke. Men ännu är icke alla dagars afton kommen. Det skall nog bli bättre. En herre sade nyligen på Bauplatzs, att de stora måste allesammans bort. Då kan det gå an för oss fattigt folk att få billiga Byror. Ja, jag torde väl också en gång få komma i bel tage unter den Linden, utropade den bruaa tjensteflickan, och titta ut genom spegelfönsternan. Håll käften, Lovisa, och tänk på maten, att den blir färdig i tid, annars ska fan ta er allesammansp. Tjensteflickan vågade icke svar, utan mumlade endast i tysthet några grofheter samt blåste å nyoieldmörjan. Omsider fick hon de våta qvistarne att brinna, ech spiselden spridde ett fladdrand2 rödt sken öfver det dunkla rummet och belyste derjeste korrektionistens hemska ansigte. Fram med brännvin, qvinna! utropade den svarte Friedel, och sedan ut med er allesammans. Vi ha en sik för ossx Hustrun öppnade ett skåp och framtcg en till hälften fylld flaska, hvilken hon ställde på ett rankigt bord jemte tvenne smutsiga glas. Korrektionisten tog flaskan och höll den för ögonea mot ljuset, Piörsligen mörknsde hans ansigte och efter ett hastigt språng fattzde han tag i sin hustru. å ,Hvem har rört mint bränvin? En fjodedel deraf fattas. Jag har haft magkramp och derför tog jag mej en klunk. Jag skall bjelpa dej med din magkrampo röt Friedel och bultade henne med knytnäfv och axlar. Hustrun flydde skrikande och ijens an följde efter. Afven barnen reste sig från golvet, då de hörde modrens å hutvåd