Aftonbladet – 17 maj 1850, sida 3

kårandens son Jobannes Paulsson äfven befann si br prosten, enär Johannes Paulsson icke svarat den framställda frågan: Hvad sades sist? uppstigit från sin plats i ehoret vid altarringen och begifvit sig till bänkarne, der barnen sutto, och fattat Johannes Paulsson i krsgen och dragit honom, som satt på tredje bänken, öfver de två främre bänkarne, fram till choret, hvarest samma fråga åter ill Johannes Paulsson framställdes, utan att han derå svarat, hvarföre honom tillsagts gå ned på gången, och då detta icke nog hastigt verkställdes, hr prosten, till utseende i vredgad sinnesstämnring, sjelf affört samt skuffat gossen i ryggen, hvaraf han raglat, utan att omkullfalla; och då härtill kommer det af på en gång tillstädesvarande vittnen Gustaf Persson och Hans Andersson omvittnade otillbörliga förhållande af hr prosten söndagen den 27 Februari sistlidet år, efter slutad gudstjenst, då tan i vredgad sinnesstämning utfarit emot käranden uti opassande uttryck och åtbörder samt sprusgit fram och tillbaka på golfvet; så pröfvar Häradsrätten rättvist förklara, att hr prosten, för dess olagliga förhållande såväl mot käranden sjelf, som dennes son Johannes Paulsson, gjort sig saker till den lega päföljd, 3 kap. 6 Missgerningsbalken för sabbatsbroit, 48 kap. 4 S 2 mom. nämnde balk för kif och träta utom gudsjensten uti kyrka stadgar; och då hr prosten, såsom hemmansinnehafvare, vid sockenstämmor, angående kommunala ärenden, ostridigt derom eger enahanda yttranderätt som hvarje annan röstägande hemmansegare och inrehafvare inom socknen tillkommer, samt vid socknestämman lördagen den 42 Dec. 1847 föremålet för sammanträdet endast ver att välja ordförande och ledamöter i socknenämusden; alltså och enär prostens tillgörande härvid inskrvänkts till yttrandet, att käranden icke egde pas:ors förtroende och att käranden borde redogöra för förut om händer hafde medel, finner Häradsrätten skäligt förklara, alt käranden saknar laglig anledning till sin i denna del förda klagan; vederbörande konsistorium dock obetaget att embetsåtgärden pröfva. Då kärandens anklagelse i 6:e punkten afser det skrifsätt, br prosten den 25 Mars nästlidet är inför konungens: befallningsbafvande i länet hegegnat emot käranden, hade pröfningsoch ansvarsbestämmande derför tillkommit konungens befalln kafvande, deröfver Häradsrätten nu icke tillhärer sig yttra. Hvad dernäst beträffar allmänna åklsgsrens öfver käranden ofvan upptagne och pröfvade angifvelser, väckte ansvarspåståenden emot herr prosten Stret:enberg, för det vid å sockenstär ma förebafdt val till elektor, till väljande af riksdagsfullmäktig för bondeståndet inom Tanums härsd, vid sist håilne riksdag, berr prosten skall sökt hindra de väljande att till elektor utse käranden Paul Anderssor; så ock ehuru häradsrätten icke förbisett herr prostens af vittnen omtalade tillgöranvde härvid, dertill ban destomindre ägt laglig rätt, som ärendet icke är att betrakta såsom sf kommunal beskeffenhet: Likväl och som riksdagsordningen den 40 Februsri 1810 med de sedertmera ef konung och rikets ständer vidtagne förordningar, uti 47 endast förbjuder embetisoch tjenstemän, att obehörigen vid sia emb ndighet verka uti riksdagsmannsval, utan att sta huru förhållas må, då ett slikt inverkarde äger rum vid elektorsval; alltså och enär regeringsformen den 6 Juni 1809 uti 83 uttryckligen stadgar, at: grundlagarne, efter deras ordalydelse ekola i hvarie särskildt fall tillämpas,; förklarar bäradsrätten att åklagaren saknat laglig befogenhet till väckta åtelet, likasom häradsrätten finner sig, i saknad ef bestämd lag, förhindrad att något ansvar herr prosten Strettenberg i detta fall ådöma. Sluteligen och hvad engår kärandens och åklagarens väckta ansvarspåståenden mot herr prosten Strettecberg, för det han å Michaelidagen d. 1 Oktober nästlidet år 1848, afviksande från verkliga predikoämnet, hafi yttranden, hvilka förmodats hafva afsett förevarande rättegång och stört andakten; så varder, jemlikt 5 af ofvanåberopade kong! bref af den 7 December 1787 detta, såsom innefattande embetsfel, öfverlemnadt ti!l pröfning af vederbörande konsistorium, som en sådan pröfning tillika tillkommer uti alla de här ofvan af häradsrätten pröfvade lagbrott, för så vidt de jemväl innefatta embetsfel; och enär åklagaren frånträdt herr prostens förhållande vid ett husförbhör uti hemmanet Warebacka, låter. häradsrätten för sin del dervid bero. Som pearterne genom hvad sålunda dömdt är, ömsom vunnit och teppat, skota de. jamlikt 94 kap. 3 6 rättegångsbalken, hvar för sig kännas sine på rättegången hafde kostnader samt ersätta sine gagnade vittnen, i förhållande till hvarderes möjliga till och från tingsstället.. med skjuts efter en häst och sexton skillinger binko i dagtrakteamente, räknadt för hvarje vittne till en dag, utom för kapellpredikanten Malmstedt och pastorsadjunkten Natt och Dag, hvilka efter ingifee räkningar tillerkännss den förre sju rdr och den sednare tolf rdr 8 sk. 6 r. allt bko, äfvensom pastorsadjunkten Wetterqvist likaledes efterräkning tjugutre rdr 46 sk. nämnde mynt; men allmänna åklagarens resekostnad skall svaranden godtgöra med det i räkningen upptagne belopp. Till följd af ö i ofvan åberopade kongl. bref af den 7 December 4787 verder detta utslag underställdt Kongl. Maj:ts och rikets höglofl. Götha hofrätts pröfniog; skolande ransakningen och detta utslag insändas till högvördige domkepitlet i Götheborg som tillkommer förfoga, att berörde bandlingar i laga tid och ordning komma kongl. hofrätten tillhanda. Den med detta utslaget missnöjde part äger uti högbemälte kongl. hofrätt, sjelf eller genom laga ombud ingifva sine skrifteligen författade besvär inom eller sednast å trettionde dagen härefter, utslagsdagen oräknad, som, i anseende till mellankommande helgedag blifver å måndagen den 1:ste nästkommande Oktober, före kl. 42 på dagen, och, i händelse herr prosten Strettenberg af slik besvärsrätt vill sig begagna, äligger honom vid besvären foga bevis, det. de ådömde böterne bliifvit i lardtränteriet nedsatte eller ock en af tvänne män en för bägge och bägge för en derföre ingången till vederhäftigheten behörigen styrkt borgen, eller, om ban det ej förmår, domarens intyg om sin oförmögenhet dertill; och detta allt, så vida någon talan skall emot utslaget vara förvarad. Som ofvan. P3 Häradsrättens vägnar ?