Aftonbladet – 16 maj 1850, sida 2

Det sista föredraget var af hr Persson, hvilket, i anseende till den långt framskridna tiden, blef temligen kort. Talaren började med att uppvisa huru den oro, som bemäktigat sig alla sinnen, derföre att arbetsklassen börjat röra på sig, endast härrörde af missförstånd. Han yttrade hurusom arbetarens hela önskan endast är, att få som medlem, med full öfverläggningsrätt, upptagas i en stat, den han, tillfölje af familjebandet, likaväl tillhör som någon annan. Ty hvad är staten? Staten är familjen i en högre mening, och familjen utgöres af i kärlekens namn förenade menniskor. Kärleken är således den grundval, hvarpå staten måste hvila. Men hvarpå hvilar den nu? Det herrskar för närvarande mer fruktan, förakt och hat menniskorna emellan, än kärlek, förtroende och tillförsigt. Och allt detta är en följd af en inrotad egoism, som söker den enes bestånd på tusendes obestånd. Detta måste upphöra, och det kan upphöra, när de enskilda intressera icke längre h:fva några loftalare, såsom nu — när samhällets gemensamma väl också blir hvarje individs. Efter en kort inledning öfvergick talaren till en granskning af vissa punkter i den nuvarande grundlagen., Vi förbigå det följande, hvari hr Pehrsson yttrat i afseende på den ärftliga monarkien valrätten m. m., ungefär samma åsigter som man förut känner. Derefter genomgick talaren i korthet de nya samhällslärornas teorier och visade, att både kommunism och socialism utgå från samma sats: du skall älska din nästa som dig sjaif. Kommunismen kunde talaren icke gilla, emedan den vill sätta denna tanke i utöfning på så sätt, att all konkurrens skulle upphöra. Socialismen deremot lemnar frihet åt individen att utveckla sina inneboende krafter — men hvad är då socialismen, detta spöke, som så länge injagat skräck hos de maktoch pennicge-egande? Hvad vill der! Den vill: Fri religionsutöfning, på det hvar och en må kunna bruke sitt förnuft och dyrka Gud som honom behgar; Allmän uppfostran, så att den ene må vara i tillfälle att få lära lika mycket som den andre; : Allmän valrätt, så att alla få afgifva sin röst i statens angelägenheter; Associationsrätt, rätt att ingå föreningar, för att draga så stor vinst af arbete som möjligt; Rätt att försvara sig sjelf och sitt fosterland. på det man må slippa de kostbara stående armeerna; Understöd åt de gamla och sjuka å statens sida. der kommunen icke räcker till. Detta är hvad socialismen vill. Och om jag ru or, fortfor talarer, att det endast är på den fredliga vägen, öfvertygelsens, som den vill åstadkomma dessa, som det synes, helsosamma förbättringar i statsskicket och i arbetarnes förhållande till kapitalisterna, så torde man finna, att detta förfärliga spöke har reducerat sig till en samhällslära, den alla förnuftiga måste omfatta. Orkså se vi hvilka segrar den med hvarje dag vinner. Icke blott från Europss fasta land, utan från England och Amerika förkunnas oss, att den segrande går framåt.n bm