Aftonbladet – 14 maj 1850, sida 2

nvad man 1 allmänhet benramner skickhighet. ä Kollegium, som med tillämpning af denna åsigt, och med bevarad öfvertygelse att bafva upptyllt sitt embetes fordran, efter samvetsgrann pröfning tilldelat Friis första rummet på det underdåniga förslaget, vågar i underdånighet arhålla, att samma förslag måtte af Eders Kongl. Maj:t nådigst gillas. De särskilda meningar och yttranden, hvartill de underdåniga besvären vid ärendets behandling hos kollegium föranledt, innefattas i underd. bilagda prokotoll. Remisshandlingarne återställas, och krigskollegium framhärdar 8ec. Lefren. Thestrup. Meijer. Söderberg. Forsberg. Lauren. Cederblad. Stockholm den 43 April 1850. l i j Yttranden till protokollet den 13 April 1850. Hr generalmajoren m. m. Meijer: Det skulle förefallit högst oväntadt om revisorn Stenberg sjelf hade erkännt rigtigheten af mitt vid omröstningen till förslags upprättande i kongl. kollegium afgifna yttrande: att på grund af den erfarenhet jag varit: i tillfälle inhemta rörande Stenbergs tjenstgöring inj om kongl. kollegium, jag anser honom ega hvarken !! den skicklighet eller det nit som för ifrågavarande it befattning erfordras; och jag finner det således helt ji naturligt att han förklarar detta yttrande vara o-h grundadt; deremot föruadrar det mig att revisornis vill i de föreskrifter som 4756 års åberopade för-:: ordning innehåller, omständligt beskrifvande af fel let och saken som varit orsaken till utes!utandet från förslag, finna en förbindelse för mig, att i ett! sådant beskrifvande ingå, då likväl Kongl. Maj:t ih nådigt bref till krigskollegium af den 7 December! 1819 förklarat, att förordningen af den 23 Novem-! ber 4756 icke allenast genoms år 4772 timade regementsförändring blifvit upphäfven, utan ock i kgl. brefvet den 30 Juli 4776, hvars innebåll till vederbörandes efterrättelse blifvit allmänligen kungjordt, förklarsd kraftlös och förfallen,. Dessutom kan brist på skicklighet och nit ådagaläggas vid den alldagliga behandlingen af tjensteärenden, utan att egent-! liga embetsfel eller till större skada ledande förgummelser deraf uppstå, men ändock vara tillräcklig för att bestämma det omdöme, hvarefter de sökandes större eller mindre tjenlighet för tjensterne skola mätas och uppskattas; och då här derjemte var fråga om besättande af kamreraretjenst, som har en större vigt, icke blott i och för sjelfva befattningen, och för det dess innehafvare är chefisom kontoret, utan i synnerbet derföre, att kamrerarne inom de förvaltande embetsverken utgöra en af de tjenstemannaklasser, hvarur Kongl. Maj:t närmast må kunna välja passande ämnen till den högre och! styrande embetsmanropersonalen, har jag ansett både statens gagn och mitt samvete bjuda, att utan all undfallenhet för anspråken grundade på. ålder och rutine, hvilken sednare jag dock äfven tillerkänner sitt värde, afgifva min röst med afseende endast på tjenstens bästa besättande. Hr presidenten yttrade: Af Kongl. Maj:t nådigst förordnad att vara krigskollegii chef, har jag ansett en bland embetets förmånligare pligter vara, att då tjenster inom verket äro lediga, med min röst, författningsenligt, verka derhän att desse varda tillsatte med personer, som för tjensternes bestridande äro fullt tjenlige. Vid upprättandet af det öfverklagade underdåniga förslaget bar jag icke ansett mig böra gifva klaganden min röst till erbållande af rum på förslaget, emedan jag, under min tjenstetid såsom kollegii chef, funnit honom sakna det nit t tjensten och det ordningssinne, som jag anser vara erforderlige, synnerligen för en så vigtig tjenst, som den ifrågavarande. Klaganden anser mig icke berättigad till ett så beskaffadt allmänt omdöme utan fordrar omständligare redogörelse för de skäl på hvilka jag grundat mitt votum, stödjande sig på kongl. förordningen den 23 Novercber 1746, hvilken på de grunder hr generalmajoren Meijer redan anfört, icke mera är gällande. Likväl och till ådagaläggamde att mitt omdöme öfver klagandens bristande tjenstenit och ordtiingssinne är grundadt på sak och icke på nyck, torde vara tillfyllestgörande att nu endast anföra klagandens senast visade förhållande, i anledning af krigskollegii åtgärd, att förordna honom till besridande af kammarförvandtstjenst i kongl. kollegii andra kammarkontor. Genom försöket att ensam bland kongl. kollegii ernbetsoch tjenstemän sålunda vilja undandraga sig att befordra genomförandet af kongl. kollegii af Kongl. Maj:t i nåder anbefallda förändrade organisation, har klaganden ådagalagt det bestämdaste prof af bristande nit i tjensten; och genom att icke under den tid som förflyter till dess de af honom anförde underdåniga besvär öfver denna kollegii åtgärd, hinna blifva af Kongl. Maj:t pröfvade och afgjorde, fullgöra kongl. kollegii beslut, har klaganden uppenbarligen handlat mot stadgandet i kong! brefvet den 45 Februari 1763, hvilket förfarande bevisar bristande ordningssinne, föga lämpligt för den som söker en kontorschefsbefattning, hvars innehafvare bör vara yngre kamraters föresynp. Med protokollet och konceptskrifvelserne lika Iydande; intygar Ex officio G. von Mihlenfels, vice häradshöfding. S.A. K. Som kongl. krigskollegium till underdånig åtlydnad af Eders Kongl. Maj:ts nådiga befallning infordrat min underdånviga förklaring i anledning af revisoren och riddaren S. D. Stenbergs besvär deröfver, att högbemäldta kongl. kollegium å underdånigt förslag till kamererare i kongl. kollegii bokslutskontor uppfört mig uti första rummet, får jag, med förbigående af allt ordande om egna förtjenster i jemförelse med Stenbergs, hvilkas bedömande icke tillkommer mig och tillräckligt varit kände för kongl. krigskollegium, som icke lärer underlåta att försvara sin öfverklagade åtgärd, nu i djupaste underdånighet endast fästa Eders Kongl. Maj:ts nådiga uppmärksamhet derå, att uppgiften, det jag blott tvenne gånger haft uppdrag att sköta fältkamererareoch fältkassörsbefattningen, vederlägges af min tjensteförteckning, som utvisar, att jag fyra gånger varit busgnad med förtroendet att bestrida förutnämnde tjenster samt fortfarande innehaft dem öfver 2:.:dels år, eller från och med den 4 Mars 4847 till och med Iden 24 December 4849, då jag, till uzderdånig ät a llvdnad af Fdove I anot Maide nådiga förordnande