Aftonbladet – 14 maj 1850, sida 2

föreskrifvit den grund, som skall iakttagas vid upprättandet af underdånigt förslag till sådane tjenster som af Eders Kongl. Maj:t i nåder tillsättas, och hvilken grund kollegium anser hafva blifvit med stöd af enskild öfvertygelse och uppskattning af de sökandes ömsesidiga skicklighet vid detta tillfälle iakttagen, de af klaganden åberopade äldre föreskrifter, hvaribland Kongl. förordningen af den 20 Re tember 1723 och Kongl. Maj:ts nådiga bref April 1758, icke hafva kunnat eller bordt v det öfverklagade förslagets uppgörande komma i betraktande; att kollegii pluralitet anser sig ingalunda felat mot föreskriften i Kongl. brefvet den 7 December 4809. att förslag som i underdånighet insändas, icke få a några särskilda förord hvarken för en eller annan beledsagasa, enär hvad kollegium om den i första rummst uppförde kamreraren Friis i underdånighet yttrat, icke innebär ett förord, men väl en förklaring af orsaken, hvarför kolleglum, som i Friis vid alla tillfällen ådagalagda skicklighet, pålitlighet och ordningssinne erkänner passande egenskaper för. den tjenst som är i fråga, hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet begärt och erhållit nådig befallning för honom att från armåe-corpsen i Slesvig och hans der innehafvande fältkamrerarebefattning, till tjenstgöring såsom kamrerara vid det nya bokslutskontoret sig här i Stockholm inställa; hvsrjemte kollegium icke saknat anledning att, såsom följd af denna förklaring och i sammanhang dermed lemna Friis det välförtjenta vitsord, att han, under den tid sistnämnda kamreraretjenst, efter nådigt förordnande varit af honom förrättad, motsvarat den förväntan kollegium vid honom fästat; att ett så beskaffadt vitsordande af förhållanden som röra någon viss af de sökande, ehuru vid ett föregående befordringstillfälle i underdånighet öfverklagadt, genom Kongl. Mej:ts nådiga bref den 20 April 4841 blifvt i nåder förklaradt icke innebära förord; samt att af de tvenne åligganden, som bokslutskamreraren hufvudsakligen tillhöra, eller hufvudbokens afslutande och kontrollen på krigskassans högst betydliga uppbörd, kollegium anser det förstnämnda vara det sednare i vigt underordnadt; alldesstund afslutandet af en hufvudbok, med ledning af derföre fastställdt formulär, är ett blott mekaniskt arbete, som af hvarje kameraltjensteman med någorlunda redigt hufvud kan åstadkommas, men deremot vid valet af en kassakontrollant afseende måste fästas på samma egenskaper, som hos uppbördsmannen sjelf, eller redbarhet, pålitlighet och ordningssinne, egenskaper, hvilka icke alltid anträffas förenade med hvad man i allmänhet benämner skicklighet. Kollegium, som med tillämpning af denna åsigt och med bevarad öfvertygelse att hafva upptyllt sitt embetes fordran, efter samvetsgrann pröfning tilldelat Friis första rummet på det underdåniga förslaget, vågar i underdånighet anhålla, att samma förslag måtte af Eders Kongl. Maj:t nådigst gillas. De särskilda meningar och yttranden, hvartill de underdåniga besvären vid ärendets behandling hos kollegium föranledt, innefattas i underd. bilagda prokotoll. Remisshandlingarne återställas, och krigskollegium framhärdar 8ec. Lefren. Thestrup. Meijer. Söderberg. Forsberg. Lauren Cederblad. Stockholm den 43 April 1850.