Aftonbladet – 10 maj 1850, sida 3

Article Image
Men bästa vän, hvad fattas er? Ni är ju än blek än plötsligen åter röd. Svetten lackar af pannan på er Mår ni kanske illa?. frågade legationssekreteraren, som e kunnat annat än märka bankirens förlägenhet. Gud hur kan ni fråga, herr ba...? Den sista staf velsen bortdog helt och hållet på herr Hirschs läppar emedan han i detta ögonblick för intet pris i verlden bad velat högt uttala sin gamle väns rang. Fönstret tillslöts; den demokratiske kaptenens hufvuc var förvunnet. Den lilla bankiren andades åter. Ni har blifvit en besynnerlig kurre, kära Hirschpn, sad legationssekreteraren. pSedan vi sågo hvarannan sist, har e betydlig förändring föregått med eder.w Ja, tiderna hafva blifvit förändrade och vi med dem såsom latinaren säger. Gud, hvem hade i dag för ett å sedan kunnat ana att jag nu skulle stå här med geväre för att skydda den dyrt köpta friheten ! Nå, hvilken tvingar er då dertill? Hvilken tvingar mig? Min kärlek till friheten. Jaj har alltid haft en viss inklination till friheten. Jag ha alltid varit liberal. Det kan ni bäst intyga, herr baron! Som jag kan förstå, skulle mitt vittnesbörd för närva rande tjera eder till ganska liten nytta. Det suverän: olket skulle icke vilja mottaga min borgen för edra tän kesätt.n Bankiren suckade melankoliskt; legationssekreteraren log spefullt och frågade: Hur mår Edwina, dyre vän?x Gud bevare mig! När hon går ut, har hon ju el svarthvit kravatt.: Man har blott förargelse och förtre af henne.n An fru von Blanken då? Tala ej om mina förvillelser före Mars. Jag har gifvi alla frivola förbållanden på båten; jag lefver endast och allenast för politiken. Jag är ledamot af den demokrati ska klubben; jag har skaffat mig Louis Blanc och Lamartine, både på tyska och franska. Jag har redan talat : en församling om valen och skördade stort bifall. Os: emellan sagdt: såsom jag här går, har jag icke obetydlig utsigt att blifva vald till deputerad.n Det skulle glädja mig att få se och höra eder i näst: kammare. Ni skall få se, ni skall få höra migl utropade banki ren lifvad af stolta förhoppningar. Jag skall helt oci hållet kasta mig på finanserna. Min vän Schassler, der store talaren unter den Zelten, har ofta sagt mig, attjaj

10 maj 1850, sida 3

Thumbnail