Aftonbladet – 10 maj 1850, sida 3

tigt är det ej om deras trosartiklar kunna åberopas såsom facta, att framdragas vid någon offentlig rådplägning framdele3 öfver valreformen; och af denna orsak få de icke lemnas helt och hållet ur sigte. När man fått allmänna rösten — heter det i det förra af dessa utdrag — gör man ingenting annat; (annat än ellmänna rösten?) ingen köper och säljer mer: man disputerar, perorerar, läser kanske tidningarna, men gör också icke mer. Inga affärer, inga afslutningar uppgöras: den handlande, som ingenting säljer, reqvirerar ingenting från fabrikören, hvilken, emedan han ingenting får sälja, ej mer sysselsätter sina arbetare, hvilka åter i sin ordning, emedan de ha föga eller intet arbete, förtära betydligt mindre; således får slagtarn, bagarn, hökarn, kramhandlarn sälja vida mindre, och köpa således raindre kläde, tyger o. s. v.; landtmannen saknar afsättning på sin säd, sin ull, sitt vin, sin slagtboskap. Allmänna val äro detsamma som allmän stockning. Qrarnen, vinpressen, plogen, spaden, emedshammarn, murslefven, stenhackan, spinnrocken, vågen steadna allesammans af respekt för voteringsurnan, en bullersam, men föga indrägtig machin. Om fabrikören, slagtaren, bagaren, hökaren, kramhbandlaren, Jlandtmannen, och arbetaren framförallt, icke skulle genom denna målning afskrämmas från allmänna rösten, så vore det väl bra besynnerligt, tycker Tidens P. Man betänke också hvilka underverk! Qvarnen stednar, — naturligtvis emedan vinden och strömfallet, som annars drifva den, stadnat sjelfva, för att lyssna på allmänna rösten! Vinpressen, plogen, spaden stadna: drufvorna lemnas att surna, åkern lägges i träde, trädgården blir oskyfflad — allt för allmänna röstens skull! Mean kan föreställa sig huvu de stackars nordametikanska affårsmännen glömma sina affärer, försurmma sina nybyggen, sin handel, sina skeppsvarf, grufvor, spinnerier och magasiner, — buru de fördjupa sig mer och mer i nöd cch armod, för att hinna läsa tidningar, diskutera och votera! Kaliforniernas afstadnade guldgräfveri och guldutskeppningar, sedan de begynt skapa sig en statsförfattning, diskutera och votera om den, och danat sig ett representanthus och en senat, lemna ju af denna vårdslöshet de mest lysande vederraälen! Men när allmänna rösten kan åstadkomma sådana mirakler der den är hemmastadd: hvem kan undra då, om Tidens P blir yr i hufvudet redan vid det aflägsna suset af denna förfärliga röst, — så yr, att han antingen tror på miraklet sjelf, eller inbillar sig att hans läsare skola tro derpå? Betecknande är för öfrigt att dessa skräckpredikanter, som emelanåt låtsa så mycken ömhet för de beskedliga trafikanterna och deras fattiga arbetare, icke hafva ett ord af deltagande i behåll för den tidsförlust, som samma folkklasser lida, när de lockas bort ifrån qvarnen, vinpressen, smedjan, m. m., för att beskåda lustläger, parader, karuseller, tjurfäktningar, rådbråkningar, hängningar, halshuggningar, gatlopp, avtodafer, eller när de uppmuntras att sysselsätta sig med andliga processioner och fyrverkerier, med helgonfester, karnavaler, vallfarter till undergörande bilder, pilgrimsfärder till aflägsna helgedomar, och dylika tidsfördrif, hvarpå de renläriga och faderliga styrelserna hafva att bjuda sina trogna undersåtare, — och detta icke blott en gång om året — att ej tala om hvartannat, hvart tredje eller fjerde år, som vid de der allmänna valen — utan hvar, hvarannan, tredje eller fjerde månad, vecka eller dag, allt i förhållande till styrelsernes renlärighet och faderlighet. Men, — svarar man — gådana uppträden äro helsosamma, fruktbringande, uppbyggligax. Utan tvifvel: När jag dricker är det rätt! säger Polykarpus. I fortsättningen af Revues legender sammanslås, ganska konseqvent, repuhblikanåre, fritänkare och orostiftare i samma kategori, och som prof på skandal anföres att man till deputerad valt en judenx. Det föregående af Tidens fynd i Revue des deux mondes, förespeglar de förmenta verkningarne af allmänna rösträtten hvar som helst, och skrefs i Revue förlidet år. Det efterföljande är hemtadt ur en uppsats som uteslutande angår samma röstningsprincips tillämpning i Nordamerike. Den heter: Sur la societ americaine, och skrefs i Januari detta år. Nordamerikanska statslörbundet har nämligen nyligen börjat mer än någonsin sysselsätta de reaktionära bladen, sedan reaktionen med förekräckelse märkt huru fransmännen icke vilja låta förmå sig till några nya emöter, för att få sig någon ny statsförfattning, utan envist hålla i med republiken, nemligen med den aldrig förr än nu riktigt medgifna allmänna rösträtten, och huru de hoppas att genom den ändtligen göra sig oberoende af förr kerrskande minoritetskotterier och deras partichefer samt kunna freda sig från deras eviga ärelystnad och omstörtningsbegär. De tänkandes minoritet (vi taga oss friheten att i afseende på den väsendtliga skillnaden emellan denna minoritet å ena sidan och partiminoriteten, korporationsminoriteten och ståndsminoriteten å den andra, hänvisa på uppsatsen i ÅA. B. om Majoritet och Minoritet, särdeles art. IV i J4 100 för den 1 Maj): de tänkändes minoriiet, som till stut alltid blir ledare för den störa majoriteten — för den allmänna rösträttens innebafvare — bar i Frankrike småningom lyckats göra denna inRER RR RR RER RR RTR RR RR RR varefter han åter trip Men bästa vän, hv: