bördsmannen å medhafvande passet meddelas, må pass för resans fortsättande inom landet eller för påterresa ur riket icke kunna utfärdas; skolande så,dan utländning, innan han äger i någon stad inom priket utbjuda eller sluta handel om utländska varor, jemväl åligga, att i Stockholm hos Handelscollepgium och i de öfriga städerna hos magistraterna styrka sig hafva den stadgade afgiften betalt, och tillika uppgifva den tid, han vill i staden sig uppe phålla. Den utländning, som, utan att hafva sådant fullgjort, eller den stadgade afgiften behörigen erlagt, beträdes med att utbjuda eller sluta handel ;med utländska varor, skall jemte afgiftens erlägpgande, böta 300 rdr bko, hvaraf hälften tillfaller våklagaren och hälften fattigkassan i den stad eller ;socken, der förseelsen ägt rum.n Vi hafva ansett nödig! meddela detta utdrag ur författningen, på det läsaren må kunna sjelf bedöma huruvida den tydning hr de Berg och Rådhusrätten deråt velat gifva, kan anses öfverensstämma med författningens sanna tolkning, uti ifrågavarande fall. Enhvar inser att frågan här är om hr de Piros Mandis verkligen rest omkring i landet för egen präkning, eller såsom utskickad för andra, utbjudit peller slutit bandei om utländska varor,, d. v.s. om han vistats i staden i egenskap af handelsagent, probenreuter eller kommissionär för utländska handelshus, eller uppgjort handelseffärer för egen räkning med härverande köpmän; i hvilka fall hr de Berg obestridligen kunde haft skäl för sina påståenden; eller om hr de Piros Mandis, under sitt vistande i Stockholm, på grund af föregående handelsförbindelser med härvarande vinhandlare, hos dem gjort besök, i hvilket fall hr de Berg synes oss hafva sträckt sitt nit för kronans och fattigkessans fromma alltför långt. Af Rådstufvurättens protokoller inhemtas nu att br de Piros Mandis bestridt att han under sitt vistande härstädes sysselsatt sig med handelsaffårer, helst han dertill haft en agent, grosshandlaren Hemnfeldt, med hvilken hans kunder uppgjorde dylika bovom rörande angelägenheter; samt ett de båda af käranden åheropade vittnen, grosshandlaren Reuckner och vinskänken Björk, efter aflagd vwittnesed, sammanstämmande uppgifvit stt hr de Mandis, vid sitt besök hos dem, endast samtalsvis yttrat sig om vinhandeln samt tillika uttryckligen omnämnt det han härstädes, lika litet som i Hamburg och andra städer, ämnade uibjuda, eller sluta handel om de viner, dem han ville afyttra, förr än prof derå ankommit, hvarjemte grosshandlaren Reuckner på frågor tillade, alt något prof å vin hvarken blifvit vittnet tillställdt, eller något köp om sådan vara mellan vittnet och svaranden afslutadt, och att icke ens några vinsorter blifvit bestämda, eller något qvantum utaf, eller pris derå dem emellan öfverenskommitsr, Oaktadt de båda vittnenas ssmmanstämmasde uppgift, att något slags köpslut icke blifvit af hr de Mandis med dem träffadt, samt oaktadt ingen bevisning, att svaranden ,utbjudit eller slutit handel om utländska varor,, af käranden kunnat åstadkommas, bar dock Rådstufvurätten funnit de Piros Man dis icke kunna undgå att för denna sin förseelse, (försummadt efterlefvande af bevillningsförordningens ofvan citerade 414) böta 300 rdr banko. Vi kunna ej neka att denna Rådhusrättens tolkning af bevillningsförerdningens 44 förefaller Oss i hög grad orimlig, och stridande mot författningens anda, ja äfven mot dess ordalydelse. Ty icke har riksens ständers mening rimligtvis kunnat vara, att en utländning bör betala 50 rdr bevillning derföre att han, under vistandet i en svensk stad, besöker köpmän med hvilka han förut baft affårer och med dem samtalar om förbållanderna på den utländska marknaden? Men då hr de Mandis icke blifvit öfvertygad att hafva här utbjudit bestämda varor eller och uppgjort några köpslut: huru kan han då anses skyldig erlägga skatt derför, och gälda böter för uraktlåtenhet deraf? Man har lätt att inse allt det obehag och de kostBader som drabba en utländning, hvilken nödgas mot sin vilja qvardröja på en ort, då måhända vigtiga affärer fordra hans närvaro på annat ställe. Hr de Piros Mandis har genom stadfiskal de Bergs stämning redan blifvit öfver trenne veckor uppehållen, och måste naturligtvis uppoffra ännu mera tid, om han vill besvära sig i hbofrätten och afvakta dess utslag. Händelser kunva till och med iaträffa då för en köpman oberäkneliga förluster kunna blifva en följd af dylika trakasserier. Vi hafva derför ansett oss icke böra med tystnad förbigå detta, så vidt vi hafva oss bekant, alldeles nya försök att tolka bevillningsförordningens 14 8.