Aftonbladet – 4 maj 1850, sida 2

— I anledning af den för några dagar sedan ir tidningen Upsalan införda artikel om läseiet derstädes, innehåller Upsala Gorresponlenten en uppsats, hvaraf, enligt derom i oref från Upsala framställd ökskan, ett utdrag ikaledes här upptages: Artikeln är ganska försåtlig, ty författaren söker dölja. sin hämde-luste under en skrymtaktig klasan, iiksom skule han hafva skrifvit artikem till fullgörande af den sorgliga pligt att utan afseende på följderna, med opartisk sanningskärlek an;märka och beifra ofogen, hvarhelss de förekomma. Men detta oaktadt höjer han sin röst endast mot de religiösa, icke mot t. ex. bachanaliska sammankomster och vissa nattliga samqväm, hvarest bedrifvas ofog), som i följd af den opartiska sanningskärleken med vida mer skäl kunnat klandras, och der mysterier af helt annan art för de ,invigde torde uppdagatsa.. Den opartiska sanningskärleken, hvari artikolförfattaron sveper sig, hindrar honom icke att med obevista och obevisliga uppgifter, blandade med lömska och giftiga anspelningar, söka såra föremålen för sin hämdlusta, och met dem uppreta den stora mängden af Upsalasn läsare, hvilka om rätta förhållandet måste vara okunnige, och. till en del helt enfaldigt tro de mest löjliga, att icke säga vansinniga dikter om ifrågavarande tilldragelser. Artikelförf:n jemrar sig såsom dender vill åstadkomma frid och samvetsfrihet, under det han sjelf yrkar böter i samvetsfrågor, och påkallar åklagaremakten med stöd af ett öfver 420 år gammalt plakat, utfäårdadt under helt andra förhållanden än de nuvarande, och (hvilket författaren sorgfälligt förtigar) modiåeradt af sednare författningar, särdeles 46 Regeringsformen, enlig: hvilken Konungen (och således äfven hvarje tjensteman) skall ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skycda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, såvidt han derigenom icke störer samhällets (statens) lugn eller allmän förargelse åstadkommer, Att icke alle religiöse konventiklar af lagstiftningen betraktas såsom brott, i synnerhet då de skett uti god fsigt, till gudagtighetsörningars förrättande, utan att något oskick derigenom förelupit (såsom orden i Kongl. brefvet den 45 September 4762 lyda) förtiges af ar