Aftonbladet – 4 maj 1850, sida 2

ASSA Dörner tryckte medicinalrådets framräckta hand; dersfter steg han, ehuru ännu svag, uppför trappan och lät anmäla sig hos den grefliga familjen. Han fann fruntimmerna ensamma; grefven hade gått at. Den gamla grefvinnan visade med handen nedlåtande på en stol nära sig; Dörner satte sig derpå. Med darrande stämma, gripen af innerlig rörelse, framstammade han sin tacksägelse. Vi ha lärt känna hvarandra under besynnerliga omständigheter, sade den gamla grefvinnan. Jag ser i denna händelse Guds finger. Han har fört er till oss; måhända lyckas det mig att rädda er till kropp och själ.n Ni har redan bevisat mig så mycken godhet, nådiga grefvinna, och jag har så länge legat er till last, att jag svårligen kan längre vara er till besvär.n Wanda insåg att Dörner med riktig takt sökte undvika grefvinnans omvändelseifver; hon tackade honom i sitt hjerta för hans finkänsliga skonsamhet. Ni har blifvit återskänkt till ett nytt lif, herr Dörnern, fortfor grefvinnan i sin anda. Hvarje längre sjukdom, så förefaller det mg åtminstone, är en pröfningstid Själen återvänder till sig sjelf, och skild från den yttre verlden kan den ostörd öfverlemna sig åt begrundande. Jag har haft tid nog till eftertanka. Har ni också tänkt på Gud, på Återlösaren ? frågad grefvinnan enträgen. Dörner kände en pinsam förlägenhet. Hans ideer hans verld voro icke grefvinnans. Han dröjde att gilv: ett svar, hvilket i hvad form som helst, äfven i den mil daste, nödvändigt skulle såra. Wanda insåg med qvinli skarpsinnighet hvad som föregick i hennes skyddlings själ Hon skyndade honom derföre till hjelp och inföll plöts ligen: Säkert skall ni finna Berlin förändradt. Tyvärr, tyvärr!v suckade grefvinnan. Om icke vå ställning nödgade o.s att qvarblifva här, så skulle vi fö Ilängesedan hafva flyttat till Dresden. Jag tillstår,, sade Dörner med en tacksam blick Fp Wanda, att jag längtar så snart som möjligt lära känr denna förändring. Allt hvad jag derom förnummit mina vänner, som besökt mig på min sjuksäng, låter :