Aftonbladet – 3 maj 1850, sida 2

honom att säga Paludan, att ordren angick en de monstration till Eckenmföhrde fjordem. Aschlund påstår att han ock sagt det till Paludan, men denne förnekar det. Deremot åberopar Paludan och Aschlund vidgår, att han sagt honom, att armåen slagits hela den föregående dagen i Sundeved samt 1 Flensborgs fjord. . Vidare förekommer en vidlyftig utredning af förhållandet med fiendtliga befästningarne i Eckernföhrdefjorden, hvaraf synes, att de blifvit förändrade, sedan de föregående rekognosceringarne, så att den croquis Paludan erhållit, icke varit fullt tillförlitlig. Imedlertid var det efter den som skeppen förlades, med afseende på batteriernas afstånd och ställning. (Beskrifningen på striden, är förenlig med den straxt derefter afgifna rapporten, som blifvit sistl. år i bladet medddelad.) Det af kommendörkapten Paludan tagna beslut att utföra anfallet, var, enligt hvad visats, grundadt på sjöstyrkans understödjande af armåeens operationer på de i ordren nämrede dagar. Emedlertid hade en förändring inträdt uti armeens rörelser. Krigsministern hade nemligen den 3 April funnit sig föranledd, att beordra general Krogh — patt vara försigtig och ipgenting aventurera. I anledning deraf begärdes ho; Garde ett ångfartyg, för att sända kontraordre till generalmajor Rye. Hertha afgick då; — men mot Gardes nekande, och hvilket öfverensstämmer med kaptenlöjtn. Muxolls förklaring, blef Garde ej underrättad om afsigten med denna afsändning. Icke heller kontramanderades Eckernföhrdeexpeditionen af general Krogb. Icke heller blef kommendören på annat sätt underrättad om förändringen i armeens operationer. Han hade väl den 4 om morgonen fått veta, att Ryes kår gjort halt, men kände ej, om det var i följd af förändringar i operationsplanen. Garde framställer äfven såsom bevis, att han ej kunde betrakta sig berättigad eller pligtig, att gifva Paludan kontraordre, att han borde anse anfallet på Aabenraa vigtigare än demonstrationen, och att han derföre begifvit sig dit, samt ännu den 3 låtit flottans manskap hålla staden besatt. Han kunde alltså d. 4 ej ana förändring i planen för operationerna, och det hade ej varit tillbörligt att företaga någon förändring i flottans, då general Krogh ej låtit underrätta honom om förändring i armeens. Vidare anmärker Garde, att han ej haft relationerna och croquierna, som efter rekognosceringarne af Eckernföhrdefjerden afgifvits, utan att de aflemnats till sjöministern. Krigsrätten har ansett, att kommendör Garde bordt vid sammanträdet med generalen och vid rådplägningen om planen, erirra derom, att vid den tiden ostliga vindar äro rådande, och att företaget således var vådligt; att manskapet ännu var oöfvadt, samt att om meningen var att hota med en landstigning, tre jakters medsändande vore alltför otillräckligt. Afven anses ordren till expeditionens chef bordt varit bestämdare och att Garde bordt bättre underrättat sig om ändamålet dermed, än han gjort. Allarmering var väl hufvudsak, men afsigten att förstöra batterierna och fntaga staden utvisade, att mera åsyftades än hvad hans ordre till Paludan innefattat. Att han ej företagit något, då Ryes kår stadnade, anses äfven fåsom felaktigt. Det anses att dertill ännu varit tid, då han den 4 om aftonen återkom från Aabenraa, och krigsrätten anser att det ej kan urskulda honom, att general Krogh icke meddelat honom underrättelser; ty han hade såsom flottans chef att vara eftertänksam i allt som rörde företagandets utförande till sjös, för att draga omsorg om skeppens säkerhet. Kommendörkapten Paludan anses väl, i följd af sina ordres, i öfrigt hafva handlat så, som han borde; men han anses, hvad sjelfva anfallssättet beträffar, bordt tagit hänsyn till de omständigheter hvari han befann sig, nemligen, att det var pålands-vind och folket oöfvadt; samt att hafva för ögonen krigsartiklarnes bud, att ej utan möjlighet och rimlighet våga eget skepp och folk. Han hade således icke bordt ankra under det andra batteriet, innan ban visste det första vara bringadt till tystnad. Då hade ångfartygen varit skyddade och segelfartygen kuneat draga sig ur striden om anfallet misslyckades, hvilket allt vid den ostliga vinden var af största vigt. Afven anses orätt, att ej hvardera fartyget, linieskeppet och fregatten, fått sig anvisadt att beskjuta hvar sitt hatteri, innan förbigåendet af dessa, utan begge lagt sig innanför batterierna för att kroissera elden frot dem. Derigenom vanns väl större kraft, man med så mycket större våda, helst det var svärt med oöflvadt folk att väl servera begge sidornas lag. Dessutom innehöll ordren, att ej ångfartygen borde, utan högsta nöd, blottställas. Att ej skeppen väl placerats, anmärkes, äfvensom att varpankare icke genast utlagts, under skydd af ångfartygen, så att skeppen kunnat vid behof varpas ut. Likaså hade linieskeppet bordt först, antingen det kunnat ske genom segel eller varp, utläggas på tjenlig plats, för att kunna verka för fregattens frälsniog; och hvad parlamenteringen angår, anses att en kort bestämd tid för svarets erhållande bordt yrkas, så att fienden ej kunnat begagna tiden till sina batteriers remontering och förstärkande. Sättet hvarpå försöket slutligen skedde, att gå till segel med linieskeppet, anses varit oriktigt, samt mot instruktionen, att ej då skeppet var klart till batalj, alla skeppspapper samlades i en låda, med tillräcklig tyngd för att försänka dem. Beskaffenheten af ansvaret, som krigsrätten ålagt begge befälhafvarne, är redan omtalad, äfvensom konungens mildring af domen. FRANKRIKE. Den 25 April fortsatte nationalförsamlingen diskussionen om budgeten. Det begärda anslaget af 150,000 francs till understöd åt dei Angers omkomna soldaternas familjer voterades enhälligt. Larochejaquelein begagnade detta tillfälle för att protestera emot de beskyllningar för hvilka regeringen varit utsatt i följd af denna olycka. Enligt den nya undervisningslagens bestämmelser skall institutet välja några af sina medlemmar för att deltaga i det höga undervisningsrådet. Det har redsn utnämnt en kommitt för att göra förberedande förslag, och bland de tre män, af hvilka den består, är Guizol. Det ser ut som om man också ämnede uppställa honom såsom kandidat till det blifvande valet, hvilket anbud han skall vara villig att mottaga. Grefve Mollien, f. d. pär af Frankrike, har aflidit den 20 April i en ålder af 92 år. En hårfrisör annonserar, att hvar och en som låter frisera sig hos honom, erhåller gratis ett exeman of PBam9aseg Allar Kardan om DPaAlicenrafaktaong