Man berättar många drag om dess ädelmod från d förflutna dagarne. Äfven den sista franska revolutione är rik på sådana drag., Jag tror vi ba gjort orätt i att afsöndra oss från fol ket. För mig har ett behof uppstått att kunna fatta denn nya verld. Jag känner och inser, att vi ha mycket at godtgöra. Jag finner en enthusiastisk lärjunge af en Sand, e Eugene Sue. Äfven jag delar edra åsigter, min nådiga och så löjlig äfven prins Rudolf förekommer mig i My steres de Paris,, emedan författaren skapat honom till et slags försyn i frack, så borde vi dock följa hans exempe och närma oss till folket. Ni känner således, liksom jag, ett behof att verksam gripa in i händelserna. Vore jag icke en qvinna, som ä bunden inom trånga gränser, så skulle jag i detta ögon blick träda upp bland mängden och säga högt till folket Jag är eder; jag vill vara eder syster; varen j mina brö der och vänner. Jag vill med eder begråta edra döda de föllo för mig, såsom för eder. J hafven äfven förlos sat mig ur fördomens band, ur min uppfostrans fjettrar Edert blod har flutit för oss alla; det är det kitt, son skall förena det söndrade, sammanfästa det åtskiljda. Ja; känner icke mer några samhällsklasser; endast menniskor liksom jag; bröder lifvade af samma anda. Hvem skulle kunna neka, svarade legationssekrete raren, patt vi nu befinna oss i en underbar tid. Ett ögon blick har störtat många århundradens med mycken möd uppförda byggnad och i dag begrafvit hvad som i gå stod framför oss i frisk, lefnadsglad yppighet. Vår tids stör sta diplomaters beräkningar hafva kommit på skam fö den nya ande, som gripit folken. Ni har rätt, v kunna icke längre vara sysslolösa åskådare. Vi måste tag parti. För eller mot, det är en fråga, som behöfver all varsam pröfning och öfverläggning. Ni är lycklig, ru nådiga; ni är en qvinna som får följa sitt hjertas dragni jag deremot en man, som äfven genom handling bekräfta mitt val. Skickligt och tvetydigt undvek legationssekreterarei en bestämd förklaring. Wanda, som emedlertid sog fö