Aftonbladet – 1 maj 1850, sida 2

noritet samt den sednares verkliga eller inbillade företräden, gjort behörig skillnad melan lärdom och bildning och sökt motivera vårt omdöme. Det är insändarens) i Aftonposten olycka att oupphörligen missförstå oss och råka in i trassel. Så skiljer han icke mellan bildning och lärdom, utan sammanblandar dem. Denna skillnad tro vi emellertid alldeles icke vara ovigtig, och af denna orsak tage vi oss friheten att med ett längre anförande ur vår uppsats föra läsaren till minnes hvad vi der sagt: En human motståndare mot den konservativa minoriteten) kan till en början tycka sig böra medgifva, att åtminstone lärdomen finnes på den konservativa minoritetens sida, ehuru väl den ena efter den andra af den egentliga lärdomens män deserterat ar lägret och nu mera befinna sig i majorite tens och rörelsemännens leder; och sannolikt ir, att denna företeelse blir alltmera allmän. Men nu äro de allmännare politiska frågorna af den beskaffenhet, att deras afgörande alldeles icke hemfaller åt den egentliga lärdomen, den djupare insigten: de speciella vetenskaperna. Det finnes visserligen speciella politiska frågor, men dessa måste utvecklas och redas af den speciella politiska lärdomen, insigten i de kunskapsämnen, som afse statskonst och inre sambhällsförhållanden. Vi tala likväl nu icke om den vanliga politikens hemliga vetenskap eller snarare svartkonst, sådan den blifvit systematiskt hopsmidd af egennyttan och hersklystnaden: vi tala om en politik, som kan stå tillsammans med kristendom och mensklighet, folkens frihet och sällhet. Denna politiks grundsatser äro sådana, att de begripas och ovilkorligen billigas af det sunda förnuftet, af det mogna förståndet, af den allmänna bildningen, af den praktiska erfarenheten; ja, dess allmännaste grunder äro sådana, att till deras uppfattning och erkännande snarare erfordras fördomsfrihet och ett rent hjerta än egentlig bildning, än mindre djupare vetenskapliga insigter. De fattas, om vi få bruka en konstterm, intuitift och axiomatiskt af hvar och en med vanlig tankeförmåga och rättskaffens sinne. Till sådana grundsatser hörer t. ex. läran om allas rättighet till en röst inom samhället, med den inskränkning, som inre skäl och yttre förhållanden visserligen relatift, men dock förnultsenligt bjuda, 0. s. v. Här har insändaren blifvit liksom förvildad af förtörnelse och sedan han lättat sitt hjerta med utropet af: O, sancta simplicitas! härmande häri den välmente Mephistopheles, yttrar han något derefter: Alltså, efter Mårten i Trånshult, Petter Nicklas i Långemåla och hela den ofantliga majoriteten som befinner sig på samma ståndpunkt som de, icke kunna någon egentlig (sic!) astronomi, fysik, kemi, naturalhistoria, statistik, rättslära, juridik, theologi etc., så finnes icke något spår till dessa vetenskaper i vårt kära fädernesland. Skeppen segla på obekanta haf till främmande land utan kompass och styrman (insändaren är ju en huggare att kunna hålla sig vid sitt ämne, politiken!) domar och utslag afkunnas och utfärdas af sig sjelfva; den högre (?) religionsundervisningen bedrifves af osynliga andar förmodligen ; ty folket är icke mäktigt deraf på egen hand, och således existerar den icke alls i vårt samhälle (hvilken berömvärd och, bland det öfriga hafset, afstickande noggranhet att från folket afskilja allt, som något kan, något duger till, något uträttar inom samhället!) hela vårt skolväsende är blot! en chimere; (hå! Gud bevare oss! om också pro. fessorer och lektorer ej utgöra en del af folket, så måtte väl åtminstone de egentliga skolmännen, pe dsgogerne göra det?) ty den stora majoriteten kar hvarken latin, grekiska (dessa talismaner för politisk insigt!) eller mathematik etc. Den som gör en märk värdig upptäckt i mekaniken (en sak, så speciell vigtig för politisk insigt!) eller de praktiska veten skaperne kan med samma skäl aldrig ha gjort der förr, än den blifvit erkänd af den stora massar (hvilken slående qvickhet!); den existerar icke i nå got samhälle förr än den blifvit sanctionerad genon pluralitetens votering,. (Följ med, käre läsare pinsändaren är väl längesedan på afväg, men i all fall en rolig passagerare.) Således kan man antaga att Le Verriers nya planet är en digt; ty atmin stone !5V,.:delar veta icke om den i Europa (ser de icke ut, som vi hade för oss en astronom till po litiker ?) (Forts.)