Aftonbladet – 1 maj 1850, sida 2

mi mm minä RR pJag skulle önska att jag hade dig emellan mina näfvarn, mumlade Rolf, knytande sina händer. På en vink af polisrådet bortfördes fångarne och inspärrades hvar för sig i en särskild cell. Då de icke mer kunde få tala med hvarandra, helsade de ömsesidigt åtminstone med blicken och handen. GREFVINNAN. Emedlertid hade lång tid förflutit. Stora verldshändelser hade inträffat, hvilka trängde dagens mindre tilldragelser i bakgrunden. Det franska folket, revolutionens eviga representant, hade för tredje gången störtat en thron; den rörelse, som utgick från Frankrike, hade äfven gripit tyska folket. Redan hade det absoluta systemet i Wien blifvit tillintetgjordt på en dag. Metternich måste gripa till flykten, belastad med förbannelser. I Berlin herskade omisskänneligt en hög grad af gäsning. En mängd af eldfängda ämnen voro hopade; endast en gnista fattades för att sätta allt detta i brand. Den 16 Mars kom underrättelsen om wienarnes revolution till Berlin. Annu dröjde regeringen att gifva vika för folkets yrkande på frihet. Flerfaldiga gånger blefvo sammanskockningar sprängda af den beväpnade styrkan. Några blefvo sårade; till och med menniskolif spilldes. Allt detta stegrade den allmänt rådande förbittringen mer och mer. Lördagsmorgonen höllo stadens deputerade, som bekant, en högst stormig sesston för öppna dörrar. Här väcktes motioner om fri ständerförfattning, militärens aflägsnande, ministerens afskedande, borgerskapets beväpning, införande af jurydomstolar sarat lika frioch rättigheter för alla trosbekännelser. En deputation utsågs för att frambära staden Berlins önskningar till konungen. Der putationen blef vänligt mottagen af honom. Alia dess yrkanden beviljades. På aftonen samma dag beslöt man festligt illuminera staden. Utanför slottet församlade sig emedlertid en stor folkmassa; konungen visade sig på balkongen. Hans ord hördes icke; han syntes rörd och talade saktare, än eljest. Torget u ; palatset var ötverfyldt af tusentals menniskor, nya rmassor strömmade till från alla håll; den tätt sammanpackade mängden stod lyssnande och väntande med spänd uppmärksamhet. Till och med de närmaste husens tak voro talrikt besatta med åskådare. Hela Berlin syntes vara koneentreradt på en enda punkt. Alla stånd, alla klasser hade infunnit sig för att förnimma konungens svar. Några personer upplyftades nu på grannarnes skuldror och förkunnade från en sådan improviserad tribun konungens vilja. Andra trängde sig ofta med fara in i