Aftonbladet – 1 maj 1850, sida 2

Ett bidrag till Marsoroligheternas (1848) historia. Det är bekant att bokhållaren i rikets stäns ders bank C. G. Almgren blef på ett besynnerligt sätt invecklad i gatuppträdena här i bufvudstaden år 1848, samt att han efter att ef vederbörande först emottagit bifallsförklaringar för sina bemödanden att stilla upploppet i Kyrkobrinken den 18 Mars, blef arre sterad och anklagad, att hafva uppäggat dåertill. Hr Almgren blef väl slutligen af kongl. hofrätten endast ansedd delaktig i mindre grad och bötfälld; men då han i medvetandet af sin oskuld ansåg sig icke kunna med hofrättens utslag åtnöjas, afgaf han deröfver underdåniga besvär till Kongh Maj:t och blef af högsta domstolen alldeles frikänd. För att allmänheten må komma till kännedom om rätta förhållandet och då frikännelsen, utan att få någon offentlighet, i hans tanka icke skulle göra tillfyllest för allmänna omdömet öfver hans handlingssätt, har han begärt rum i bladet för den underdåniga besvärsskriften, som lemnar nödiga upplysningar om förhållandet. Den är af följande innehåll: Stormäktigste allernådigste Konung! Uti eder Kongl. Maj:ts och rikets Svea hofrätts den 13 sistlidne Maj utfärdade och den 26 derpåföljde Juni mig meddeldte utslag, angående de i Mears månad nästlidet år, här i hufvudstaden förefallne oroliga uppträden, vågar jag, i hvad samma utslag mig rörer, hos eder Kongl. Maj:t i djupaste umderdånighet söka ändring och rättelse, med anhållan om befrielse från de mig derigenom ålagde böter 50 rdr banko för den delaktighet i mindre grad, uti de dervid förefallne oordningarne, hvilka hofrätten ansett hafva emot mig förekommit. Till åtlydnad af i utslaget lemnad föreskrift, såsom vilkor för ändringssökandet, får jag härvid i underdånighet bifoga bevis, att berörde böter blifvit hos öfverståthållareembetets kansli nedsatte. Med fullkomligaste öfvertygelse, att jag i omförmälte oroliga uppträden, ej allenast icke i någon mätto varit delaktig, utan tvertom, efter bästa förstånd och samvete användt allt mitt bemödande att dessa uppträden förekomma och afstyra, går jag nu, att inför Eders Kongl. Maj:t i underdånighet söka rättfärdiga mig, för hvad hofrätten i berörde afseende lagt mig till last. J sådant afseende förekommer, att sedan kärmnersrätten, som hållit första undersökningen i detta mål, till stöd för angifvelsen emot mig, att jag skulle uti de, lördagen den 18 Mars om aftonen i Storkyrkobrinken förefallne oroligheter, på det sätt deltagit, att jag genom tal till folkboparne uppmanat dem till våldsamheter och oljud, samt äfven bland dem utdelat penningar, emot mig åberopat fem vittnen, men vid närmare pröfoing af deras utsagor, delg funnit dem icke antagliga, och dels vara stridande emot vittnesmål, afgifne af ett mycket öfvervägande antal af 24 personer, hvilka intygat, att jag å serskilte tider och ställen under berörde afton, uppmanat folkhopen att afstå från sina brottsliga förebafvanden och på fredlig väg söka förskaffa sig de förmåner, hvaraf de förmält sig vara i saknad; samt kämnersrätten derjemte enfört, hurusom allmänna åklagaren i denna sak medgifvit min uppgift, att jag icke på eget bevåg, utan först efter erhållet tillstånd af hr underståthållaren Ungberg, tilltalat folket, samt att mitt erkända förfarande, att vid tillfället hafva utdelat penningar, varit framtvingadt af nödvändigheten, att i brist af utlåfvad förtäring, skydda mig sjelf emot den uppretade folkbopen, och på hvilka grunder kämnersrätten frikänt mig, från den emot mig gjorda angifvelsen; så har hofrätten, utan afseende af hvad sålunda, mig till fördel Dblifvit yttradt, åberopat hvad i ofvanberörde måtto emol nig är anfördt; samt sju serskilte vittnen, hvilka skulle ådagalägga min brottslighet vid detta tillfälle. Vid pröfning af dessa vittnen och deras utsagor, förekommer bland dem: 4:0 Slagtaren Meurling: Denne skulle på sätt hofrätten uppfattat det, hafva intygat, det jag, till det oroliga folket yttrat, att man icke borde springa undan, utan hålla sig tillsamman; men detta uttryck, som jag aldrig förnekat, har likväl icke varit fäldt med afsigt att hindra folkets åtskiljande, utan tvertonr just för att befrämja detta ändamål; ty på sätt jag inför kämnersrätten den 6 Juli (p. 45) försäkrat, hade öfverståthållaren baren Sprengtporten, hvilken i egenskap af stadens styresman ifrågavarande afton i Storkyrkobrinken sig infunnit, sökt uppmana de oroliga till lugn och stillhet, men då hr baron och öfverståthållaren blifvit af folkets stoj och skrål öfverröstad, så att han icke kunnat af dem höras, så hade jag, med högre röst, tilltalat hopen och bedt den stanna och hålla sig tillsamman, för att bättre böra och gifva akt på hvad hr öfverståthållaren hade att förkunna, ech i denna afsigt var det som jag yttrade det klandrade uttrycket. Till bevisning härom åberopar jag: a) vittnet Meurlings eget erkännande, att han sett en för vittnet okänd militärperson till häst, på omkring 6 alnars afstånd, från det ställe, der jag uppehöll mig. b) vittnet, studeranden Sjöbergers intygande, enligt kämnersrättens protokoll (p. 174) att, sean jag vid tillfället uppmanat fredsförstörarne till lugn och erdning, och verkan deraf straxt försports, i det många aflägsnat sig, så hade en stund derefter, vittnet sett mig samtala med öfverstäthållaren, hvilken derefter klappat mig på axeln, och yttrat sig till mig, såsom orden fallit, ja, var god och ställ om det, (neml. att söka stilla och lugna den oroliga hopen, så att den kunde emottaga hans förmaniegar). ec) aktors eget yttrande i kämnersrättens protokoll (p. 194) att sedan jag till vittne åberopat, ej allenast öfverståthållaren , baron Sprengtporten , angående Meurlings herättelse, att jag skolat yttrat till folket: stanna och håll er tillsammans, hvilket yttrande br baron och öfverståtbållaren skulle kunna intyga hafva skett på hr barons egen begäran, för att söka af